Inlägg sorterade efter ""
Melodifestivalen har under de senaste åren gått från oklarhet till oklarhet. Deltävlingar och inför-program har skapat vansinne i sitt sätt att uppta tv-tablån hela månader innan den egentliga finalen, programledarvalen har känts allt mer krystade och bidragen blivit allt sämre. Såväl Kempe som Luuk är borta, och förra året gick vår svenska vinnare Anna Bergendahl inte ens till Eurovision Song Contest-finalen. Den magiska länken mellan Melodifestivalen och ESC är bruten; efter det att glittret fallit över Globen den sista av lördagskvällarna i mars slutar vi bry oss (tydligen vann Tyskland det här året). Programmets allsmäktige ledare och producent Christer Björkman har insett problemet — och bestämde sig för att skriva om reglerna.
Fotokredd: Kajsa Lindström
Det är samma sak varje år. När solen några dagar in i juni äntligen har valt att hedra oss med sin närvaro och termometern faktiskt tagit sig över 18-strecket. Genast börjar det rusa något jävulskt i kroppen. Klåda, nervryck och skakningar. Man behöver den, som en drog. Den som ger alla de ungdomliga lyckokänslorna inombords ett utlopp. Den berömda — sommarpopen. Popponnys Kajsa Lindström gjorde en temporär musikbiblioteksdelete av Peter Bjorn And Johns “Young Folks” och åkte för att se Brooklyn-kvartetten The Drums på Lille Vega i Köpenhamn.
Fotokredd: Kajsa Lindström
Ack, Hässleholm. Du sovande stad i nordösta Skåne, som en gång om året förvandlas till Kristianstad-bältets största musikmekka. Home of nyblivna Kanye-idolen Familjen. Ett ypperligt tillfälle att läsa Plötsligt i Vinslöv-Bertils återkommande krönika “Bertils bästa” i lokaltidningen Norra Skåne. Herregud, vem kan motstå? Popponny lät nyfikenheten ta över och packade anteckningsblock och kamera för att hänga lite på Siesta!-festivalens finaldag 2010.
Popponny träffade Tom Hobden, längst till vänster, i engelska Noah and the Whale på Babel.
Snart ett år efter releasen av andra albumet The First Days Of Spring har London-kvintetten Noah and the Whale med sin finstämda mix av folk, indie, country, blues och stråkpop blivit ett välrenommerat namn i såväl europeiska som amerikanska musikkretsar. Och när de under tisdagskvällen besöker Malmö är det också en efterlängtande publik som möter dem. Popponny satte gruppens violinist Tom Hobden ner i en soffa bredvid en av Babels yuccapalmer för att prata lantlighet, musikarv, nationalitet och break-ups.
Fotokredd: Jesper Berg, jesperberg.se
Det är mycket vi redan vet om Moto Boy. Efter oräkneliga hyllningsrecensioner och intervjuer för senaste albumet Lost In The Call kan vi det där med att Hudiksvallssonen bakom läppstiftet och läderjackan heter Oskar Humlebo, nuförtiden håller till i Malmö och i regel alltid nämns i samband med epitetet “enmansgosskör”. (Och jag som nästan lovade mig själv att inte skriva det en gång till.) Att nu ta steget vidare till att se vad som finns att tro och önska känns därför onekligen behagligt.
Fotokredd: Jason Nocito
Med senaste Teen Dream har de gjort ett enhetligt och stilrent album som utan tvekan är att bli en framtida klassiker. Dessutom är de ett av redaktionens absoluta favoritband och aktuella för två Skandinavien-gig inom en inte alltför avlägsen framtid. När Popponny pratar med gitarristen Alex Scally och franskfödda sångerskan/organisten (och kändisdottern) Victoria Legrand från atmosfäriska indieduon Beach House är de precis lika svävande som vi hade väntat. Medan vi intresserar oss för låtkontruktion, strukturtänk och stildetaljer svarar de med ord som “visuals”, “visioner” och “existens”. Det är i ämnen som sex, kärlek och resor vi möts. Trots att vi aldrig fick svar på vår sista fråga: hur deras alldeles egna lilla strandhus hade sett ut.
Fotokredd: Mattias Hinderson
Två fetstilta vita kryss tänds på scenen. De lyser med sitt klara budskap igenom varsin stor svart låda varpå Jamie Smiths keyboards och elektroniska trumpads står uppställda. På höger respektive vänster sida står en mikrofon, en kortare för Romy Madley Croft och en lite högre för Oliver Sim. The xx, indierockbandet från sydvästra London, är bara tre nuförtiden. Fram tills i höstas hade de sällskap också av Baria Queresi, keyboardisten som i november förklarade sig “utmattad” och lämnade gruppen. Två månader senare, när vi går för att se trion på ett utsålt Debaser i Malmö, har de turnerat konstant i veckor, står med inbokade spelningar fram till slutet av maj och har även blivit tvugna att ställa in en del datum. Det är inte utan att man funderar en stund över begreppet “utmattning”.
Shane Acker's post-apokalyptiska film '9' visas på Biografen Södran på Mejeriet i Lund på söndag.
I takt med att de sista resterna av julöl och nyårsskumpa har lämnat kroppen börjar man med trippande steg också hitta tillbaka till det som innan första advent var känt som arbetsrutiner. För visst är det något speciellt med det faktum att ta helg efter en riktigt lång arbetsvecka? Spontana glöggfester och klämdagar i all ära, men ni vet. I dagens kalender vill vi dock ha belöningen direkt, som en slags simulerad morot. Dessutom går vi på hembygdsfest, sjunger med i gospel och hyllar allt som har medar. Välkommen till den första riktiga helgen på det nya året.
Bat For Lashes har gjort ett av årets bästa album enligt Kajsa. Fotokredd: Parlophone/Popponny
Under de kommande dagarna publicerar Popponnys redaktion en serie individuella årsbästalistor som belyser våra popkulturella favoriter från det gångna året.
Nollnolltalets sista tolv månader var ett år som vi helst av allt spenderade i naturen. Man experimenterande med så många instrument som man möjligt kunde spela på samtidigt, helst i kombination med bombastiska körer och ekande stämmor. Grodljud och porlande bäckar, absolut. Men 2009 var inte bara ett barn av färggrant laborerande, det tillhörde till stor del också debutanterna. La Roux, Jonathan Johansson, Neon Indian och Girls är bara några av dem som tagit sina första steg på popscenen just i år. Och ett stort tack är väl det minsta man kan ge dem för det.
Alternativa skivbolaget Komplott ställer ut Mats Björks ljudkonstverk Sound Of The Sun på Krets.
När en Kajsa åker bort är det tryggt att veta att man på Popponny alltid har en annan som kan hoppa in och praoa. Sist jag var prao satt jag och sorterade Sly & The Family Stone-plattor på Folk å Rock typ en hel vecka i åttan. Även fast jag inte hade den minsta aning om vem Sly och hans familj var minns jag hur lyxigt och spännande jag tyckte att det kändes. Förhoppningsvis går jag ur även den här praktiken med en känsla av stolthet. I helgen vecka 51 ska vi dock göra allt annat än att prata praominnen. Trotsa snön och det stundande jullugnet, det är faktiskt bara veckan för doppareveckan en gång per år.
Inför Taken By Trees senaste skiva East Of Eden ville Victoria Bergsman så långt bort som möjligt från det kliniska studioformat som hon så länge haft svårt för. Sökandet efter mystik och inspiration ledde henne till den pakistanska folkmusikens rytmer, trummor och flöjter och initierade därtill ett samarbete med idolen och inspirationskällan Noah Lennox, sångare i Animal Collective och under namnet Panda Bear. Resultatet blev ett av årets bästa svenska album. När Popponny fångar henne har vi just fått nys om årets mest kreativa rykte.
Fotokredd: Elin Hafström
Not: Phoenix spelade på Vega i Köpenhamn den 10:e november.
Att Phoenix senaste album Wolfgang Amadeus Phoenix är deras mest intressanta och genomarbetade hittills är något som framgår tydligt under konserten på Vega under tisdagskvällen. Balansen mellan det rytmiskt dansgolvssäkra och det mer sökande utsvävande, subtilt ackompanjerat av den särpräglade hybrid av pop, rock och funk som de satt sin stämpel på under åren, ger helt enkelt skivan den guldstjärna i min musikbok som de andra inte riktigt förtjänat. När de tar norrut med luftskeppet är det en fin avvägning som görs. Det gamla ges nya kläder, det nya presenteras i avdramatiserad form och en del behålles just precis så som det ska vara för det är ju så det är som allra allra bäst.
Fotokredd: Mikael Dahl
Sensommaren blev som en enda lång spontankampanj för Hanna Brandéns electroprojekt Name The Pet, och som hon själv berättar hann hon inte ens hitta ett namn innan nätsnacket tog fart om vad som egentligen pågick på den där MySpace-sidan. Popponny väljer idag att lämna genresnacket till crabcorediskussionen och istället prata betydelsen i ett officiellt releasedatum, den råa enkelheten i Londons klubbliv, hur man skrapar ihop resterna av sitt krossade hjärta med hjälp av Prince och hunden som människans bästa vän.
Fotokredd: Mattias Hinderson
När J. Tillman under förra hösten tog över trumjobbet i skönsjungande femmannabandet Fleet Foxes visste han nog inte riktigt vad som väntade. Antagligen hade han heller ingen aning om hur väl det skulle påverka hans solokarriär. Josh, namnet som göms bakom den mystiska bokstaven, hade släppt ett flertal independentplattor och kom till oss med en hängiven om än blygsam skara anhängare i bagaget. Den stora uppmärksamheten fick den Seattle-baserade folkrocksångaren en tid senare med skivan Vacilando Territory Blues, som gavs ut i Sverige i våras. Någon instiftade genren “skäggrock” och kroppshår liksom klädesplagg haussades som aldrig förr. När Popponny på onsdagskvällen sätter sig ner med Tillman i den röda soffan på Debaser är målsättningen att prata allt annat än skägg och kofta. Tack Gud för den kosmiska ormen, alltså.
Fotokredd: Niklas Ausenius
Jag pratar ofta om svänget, hur viktigt det är att ryckas med i en melodi. Och det är något visst med musik som verkar ha glömt bort att den är långsam, akustisk och okonstlad. Musik som helt sonika svänger ändå. När den sedan får sällskap av den intrumentella begåvning och oklanderliga taktkänsla som Ane Brun besitter är det inte konstigt att man börjar ifrågasätta trumsetets auktoritet.
Välkommen,
Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →
Premiär: Happy Hour om Inception
I det här allra första avsnittet av Popponnys podcast Happy Hour (innebörden av det namnvalet kommer att klarna upp framöver) …
Alla är kritiker: The Sonnets är plötsligt bandet på allas
Igår spelade Malmöbaserade popbandet The Sonnets på Debban här i Malmö. Ett Svedala Sommarrock-band som på senare tid nått sina …
Är buskis det nya svarta? Say it ain’t so
Det här med humor, alltså. Det är knepigt. För en tid sedan skrev jag en text om Klungans nya serie …