En av smurfarna från 'Avatar'. Fotokredd: 20th Century Fox

Tiden börjar närma sig för Avatar, James Camerons snordyra 3D-spektakel som experter (Cameron själv) säger kommer förändra filmbranschen för evigt. Det är nu enbart tre veckor kvar till premiären, och enligt vissa rapporter är filmen inte ens färdig än. Men bortsett från det enorma arbetet på filmen, så sägs budgeten, vilket inkluderar kostnader för marknadsföringen, nu närma sig den astronomiska summan 500 miljoner dollar. (Det, mina vänner, brukar kallas hybris.) Så det är därmed inga tvivel om att det finns en hel del förtroende för Avatar. Men är filmen verkligen så revolutionerande som det sägs, eller är det bara en enda stor ångande skithög gjort av en person som lider av ett uppblåst ego?

Troligtvis det sistnämnda. Men en av de mest klargörande principerna för Avatar, och James Cameron-filmer i allmänhet, är att den utan tvekan kommer gå med vinst — och troligtvis det med råge. Vi har med andra ord inte en ny Heaven’s Gate att vänta. Men med vinst gick även Stjärnornas krig: Episod 1, och vi vet alla vad den allmänna uppfattningen är om den travestin. (PS. Fuck you, Jar Jar Binks.)

Till CNN sa nyligen Cameron att han var lättad över den dåliga respons Avatar har fått efter både “Avatar Day” gick av stapeln och efter att otaliga trailers och minidokumentärer har premiärvisats. Det ska tydligen lindra pressen av att leverera, men i princip är han glad över att vi tycker den ser fullständigt fånig ut. Det är inte bara ett tillit till datoranimerade effekter och enorma budgetar som George Lucas och Cameron verkar ha gemensamt, det verkar också ligga en samhörighet i att ha en fullkomligt handikappad distans till verkligheten.

Besvikelser inför förhandstittar och trailers är däremot inget nytt, och något som borde tas med en nypa salt. Men i ett anonymt e-mail skickat till Gawker skriver en “industriinsider”, som har sett “avsevärda portioner” av filmen, följande:

“Jag tittar på en hel del film, och jag är speciellt besatt av att se hemska filmer med uppblåsta budgetar. Jag är nöjd att Avatar inte gjorde mig besviken i fetischismen över azurblåa humanoider som James Cameron uppenbarligen har ritat på baksidan av sina anteckningsblock sedan mellanstadiet och i hemlighet onanerat till i omklädningsrummet under gympan. Den nya tekniken de har använt för att eliminera huvudvärk och yrhet från gammal 3D-teknik har inte använts korrekt i actionscenerna i filmen. Problemet med att växla mellan 3D-fokus och perspektiv — ens sinne kan inte anpassa sig till det utan att buffra — och därför är Avatar bokstavligen spyframkallande.

“Men själva filmen, storyn/skådespeleriet/atmosfären är alienerande och konstig. Det finns givetvis väldigt vackra scener med utmärkt redigering/ljud/art direction, men rent generellt är det ett hemskt stycke skit. Hela Hollywoods marknadsföringsmaskin ligger dock bakom den, så den kommer inbringa enorma pengar.”

Så spelar det någon roll om Avatar är ännu en värdelös CGI-smörja i mängden? Inte alls. Men den kan potentiellt avgöra framtiden för hur film görs — med mindre story och mer ögongodis. Och det är ledsamt om något.