På 18:e våningen i Gothia Tower fann de tappra mässreportrarna äntligen gratisvinet. Fotokredd: Magnus Bergman/Kajsa Haidl

Årets bokmässa är över och författare, förläggare, journalister och bloggare har åter krupit ner i sina hålor för att framleva resten av året i ensamhet och misär. Nästa år, då jävlar. På väg ner till Malmö igen sammanfattade Kajsa och Magnus sina intryck från årets mässa:

Kajsa: Nu du din jävel. Vad var bäst under bokmässan?

Magnus: Åh, vad ska man ta. Min enminutersförälskelse med flamencodamen på invigningen? Min överväldigande seger i kändisspottartävlingen? Min mer eller mindre misslyckade jakt på den unga, hippa mässan? Att festa med Leif Pagrotsky? Jag vet inte, jag säger allt — ALLT!

Kajsa: Hur “omfattande och ganska kul” var vi egentligen?

Magnus: Jag tycker att Allt om Bokmässans omdöme var skäligt. Vi var inte så omfattande men ganska kul. Det var ungefär det vi ville uppnå. Vad tar du med dig hem till Malmö efter den här långhelgen?

Kajsa: Jag tyckte det var kul att vi officiellt kunde konstatera att jag var en decimeter längre än Pagrotsky. Det är nog mässans höjd(!)punkt för mig. Tillsammans med Per Morbergs bisarra uppvisning (när man blir arg känner man att man lever), tårtan inne på presscentret och Lotta Geffenblad. Vad jag tar med mig hem? Hmmm. Jag vet i alla fall vad jag INTE tar med mig hem! Böcker! Missade den grejen helt. Fast vem fan köper böcker från mässan egentligen… När man kan få de prydligt hemskickade från Bokus? Jag har nog att bära som det är.

Magnus: Jag har heller inte fattat varför man köper böcker på bokmässan. Man kan prata om böcker på bokmässan, spana in dom, såga dom, lukta på dom, men köpa dom? Det gör jag på nätet. Jag tycker det blir ännu mer märkligt när man pratar med representanter för dom lite mindre utställarna. Ord&Bild till exempel som bara hade sålt ett tiotal prenumerationer, och det på en mässa med nästan hundra tusen besökare. Om man inte går hit för att snoka upp små okända böcker och förlag som man kanske missar annars, vad är då poängen? Är det verkligen så att alla som köper böcker gör det i Adlibris monter? Galet i så fall.

Kajsa: Vad gillade du vår tydliga “underdog”-roll i presscentret då? Varför har alla så jävla mörka kostymer för?

Magnus: Vår underdog-roll? Jag vet inte. På ett sätt var nog den lilla norrländska farbrorn som bara hängde i presscentret hela tiden mer underdog än vi. Annars tycker jag vi skötte det rätt bra med vår patenterade blandning av trams och allvar.

Kajsa: Nog med eget ryggdunk. Jag tycker vi ska snacka vidare om det där som vi var inne på i hissen på väg ner från presskonferensen på 18:e våningen i Gothia Tower. Var är samtalet om bokbranschens framtid? På bloggar och i övrig media är man rätt bra på att diskutera det, men på mässan? Kalle (Magnusson) var arg för att det bara var ett enda seminarium i programmet som berörde e-boken, och jag håller med. Ingen vågar ta samtalet? Presskonferensen bestod av en rad artiga tacktal och utmärkelser sinsemellan, och det är väl rätt talande för hela upplägget. Det är så jävla mycket entreprenör. Jag undrar om den där Bertil (Falck, mässans grundare) ens är intresserad av böcker. Var är boklusten? Var är skrivkrampen? VAR ÄR SVETTEN OCH PASSIONEN?

Magnus: Vågar och vågar, jag tror inte dom VILL prata om det. Jag får intrycket av att människor i branschen bara vill ha kul på mässan. Att dom lider i sin ensamhet 361 dagar om året och när dom kommer till Göteborg vill dom inte diskutera såna jobbiga grejer som en osäker framtid. Man får väl hoppas att det förs lite viktigare samtal om det där under resten av året.
Jag håller med om att det är äckligt mycket business. Men kanske letade jag på fel ställen. I jakten på gratisvin och “intressanta” seminarier som egentligen bara var reklamjippon missade jag länge såna eldsjälar, töntigt ord jag vet, som dom på Blandaren till exempel. Dom är fan bäst på hela mässan (läs intervju här på bloggen i eftermiddag).

Kajsa: Du gillar eldsjälen bara för att du kan identifiera dig med den Magnus. Popponnys redaktion är så mycket eldsjäl. Kanske ska bli vår nya slogan? Tror du att vi får vara med på Möllevångsfestivalen då? Förövrigt lite ont om kulturbeefs under mässan. Ingen given Maja Lundgren/Ronnie Sandahl i år tycker jag. Vad pratade man om istället?

Magnus: Årets beef skulle väl vara Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter mot kulturpropositionen. Men vad är det för beef liksom? Eller så var det bara vi som inte märkte av något. Vi missade nog en hel del. Hur mycket av årets tema märkte du av till exempel?

Kajsa: Well, jag tror vi rätt aktivt valde bort årets spanska tema för att det var sådär lagom upphetsande. (Eller om man ska vara ärlig: det är enklare att få intervjuer med svenska okända serietecknare än chilenska superförfattare, hehe). Allende snackades det ju faktiskt om överallt. Men det ska bli spännande med nästa års tema tycker jag! Afrika, den här stora kontinenten långt bort i fjärran. Det är annat än lilla Lettland, liksom. Gud så exotiskt. Men om man ska vara lite allvarlig: Afrika känns kul och lite trendmedvetet valt sådär. Det är inte bara här man pratar om kontinenten, inom musikvärlden har ju afrikanska ljudinfluenser varit skitstort ett bra tag nu. Jag tror det kan bli jättebra när de berättar att ambitionen är att ge plats och röst åt den yngre generationen afrikanska författare. Så länge man slipper “de afrikanska klyschorna”, är jag nöjd.

Magnus: Ja, välmenande men corny Afrikahyllningar har gjort sitt i det här landet. Ses nästa år då Kajsa!

Kajsa: See ya, wouldn’t wanna be ya!