Vimlet från förra årets mässa. Fotokredd: Tommy Arvidsson

Bokbranschen är stadd i förändring, minskad utgivning, finanskriser och konkurrens från internet och print on demand tar ut sin rätt. Något håller på att hända. Det märker man inte direkt på mässan. Här firar man sig själva och håller god min i elakt spel. I pressrummet är det tårtkalas. Men det finns något under ytan, något lite oroligt. Hur mår bokbranschen egentligen? Men kanske framförallt: hur mår författarna?

På seminariet “Jag har debuterat” pratade Kalle Dixelius, Kevin Frato, Augustin Erba och Marianne Cedervall med Jessica Gedin om hur det är att vara ny på litteraturscenen. Dom tre första skriver förutom böcker också på en debutantblogg. Och visst, dom var glada, det var kul att ge ut en bok och så vidare men det låg också ett litet orosmoln över dom fyra. Ordet som nämndes flest gånger var ångest. Kanske är det samma ångest som författare sägs ha haft i alla tider. Tror man på myten om den skrivande människan är sitta på kammaren och lida den allenarådande arbetsmetoden. Men kanske är det här en ny sorts ångest. Alla fyra verkade plågsamt medvetna om att man som debutant snabbt kan bli yesterdays news. Att man blir recenserad en vecka och sedan blir det tyst.

I Sydsvenskan skriver Eva Ström om att media bara bryr sig om debutanter och dom riktigt etablerade. Däremellan är det ofta magert och det är som att dom fyra debutanterna vet om det. Dom har haft sina femton minuter och trots att flera av dom börjat skriva på sin andrabok är det osäkert om någon kommer bry sig om dom. Undantaget skulle vara Marianne som nöjt berättar att hon har blivit översatt till tyska, bara att gratulera. Det har aldrig varit lätt att vara författare i Sverige, marknaden är för liten, speciellt för smalare litteratur. Dom fyras tips: ha skrivandet som bisyssla. Två av dom är journalister och en arbetar i Svenska kyrkan. Men om man som svensk vill ägna all sin tid åt skrivandet är det bara att surt konstatera att man föddes i fel land. Och det är klart, då kanske det inte är så konstigt att man får lite ångest.