I Den nya popkanonen ser vi om, eller ser för första gången, filmer som numera anses tillhöra den kollektiva allmänbildningen. Och sen diskuterar vi det. Det här är vår resa.

Alla som har en åsikt om HBO:s ofantligt populära tv-serie Sex and the City, bra eller dålig, vet att den har sin plats i tv-historien som en av de mest inflytelserika serierna någonsin. De fyra osannolika hjältinnorna tog sig an oanständig humor, samhällsproblem och aldrig tidigare sedda utlevelser som vid seriens start 1998 var utmanande och djärvt, och definierade en helt ny sorts kult — en kult som för en gångs skull rättmätigt tillhörde en annars förbisedd grupp. Vi har kommit en bra bit sedan dess, med tv en utpost för utmärkt historieberättande och nydanande koncept som till viss del beror på just SATC, låt vara i andra former. Men filmen då? Fyra år efter att det sista avsnittet av SATC sändes dök den oundvikliga filmatiseringen upp på bio och drog in en sanslös summa pengar. I morgon släpps den efterlängtade uppföljaren, vilket fick Mattias Hinderson, Kajsa Haidl och Magnus Bergman att undersöka om den första filmen faktiskt höll samma mått som den omtycka tv-serien. (Spoilervarning!) Det gjorde den inte.

Läs mer och kommentera! →

I Den nya popkanonen ser vi om, eller ser för första gången, filmer som numera anses tillhöra den kollektiva allmänbildningen. Och sen diskuterar vi det. Det här är vår resa.

Napoleon Dynamite, en håglös, skelande Idaho-tonåring med ett morotsafro och en djupgående nördighet bortom denna värld, är inte mycket av en actionhjälte. Men han är vår hjälte, för tusan. Och sommaren 2004 var han och hans spensliga bror Kip, hans obehagliga onkel Rico, hans blivande flickvän Deb och hans lakoniska bästa vän Pedro kanske popkulturens mest oväntade antihjältar, ständigt citerade och efterliknade. Men håller filmen idag? För att ta reda på det samlades Mattias Hinderson, Kajsa Lindström och Fredrik Slättman för en diskussion om filmens arv.

Läs mer och kommentera! →

I Den nya popkanonen ser vi om, eller ser för första gången, filmer som numera anses tillhöra den kollektiva allmänbildningen. Och sen diskuterar vi det. Det här är vår resa.

Ni minns kanske att vi här på Popponny var nominerade till ett pris en gång. Ett pris som Lukas Moodysson till slut tog hem. Detta nederlag skapade lite av Moodysson-feber på redaktion. Därför bestämde sig Kajsa Lindström, Magnus Bergman och Kajsa Haidl för att återse hans långfilmsdebut från 1998, Fucking Åmål. Det är tolv år sedan den kom. Vi har vuxit upp. Har filmen det också? Eller är den fortfarande lika angelägen och aktuell som på det glada 90-talet? Svaren får du efter hoppet.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Summit Entertainment

I Den nya popkanonen ser vi om, eller ser för första gången, filmer som numera anses tillhöra den kollektiva allmänbildningen. Och sen diskuterar vi det. Det här är vår resa.

I förberedelse för utbrottet av tonårsmani som kommer att skölja över oss nästa månad när Twilight Saga: New Moon har premiär bestämde vi oss för att äntligen se den första Twilight-filmen — trots att vi är vuxna människor och kanske inte borde ha gjort det. När allt kommer omkring finns det däremot ingenting som kan få oss att undvika en tonårssensation av denna magnitud, så i Popponnys allra första Den nya popkanonen samlades Kajsa Lindström, Mattias Hinderson och Kajsa Haidl för att diskutera vad de smått vansinniga lyriska fansen ser i Robert Pattinson, hur fenomenet har präglat varenda del av vårt samhälle och om den faktiskt är så bra som alla (tonåringar) säger. Häng med efter hoppet!

Läs mer och kommentera! →