Det är med stor sorg vi konstaterar att John Hughes har gått bort. Den Michigan-födde regissören, manusförfattaren och producenten stod bakom några av 80-talets mest inflytelserika och älskade filmer: t.ex. The Breakfast Club, Pretty in Pink, Fira med Feris, Ensam Hemma och Raka spåret till Chicago — men han hade inte regisserat en film sedan 1991. Hughes dog av en plötslig hjärtinfarkt under en promenad i Manhattan där han skulle besöka sin familj. Han blev 59 år gammal.
För att hedra den oersättliga ikonen kommer delar av redaktionen ha ett maraton i Shermer, Illinois till helgen, men innan dess kommer här den bästa mashupen av Hughes filmer vi har sett: Phoenix fantastiska “Lisztomania” tonsatt till en video med klipp från bl.a. Pretty in Pink och The Breakfast Club. R.I.P.
Det känns som att dödsrunor och sorgebud är det enda vi skrivit på Popponny under våren: MJ, Lennart Persson, Peter Englunds blogg och så vidare. Nu kommer ett till. Det är den finlandsvenske författaren Willy Kyrklund som bitit i gräset. Kyrklund debuterade för mer än sextio år sedan och produktionstakten mattades med åren. Det är kanske därför han var rätt bortglömd av den yngre generationen, trots det gjorde hans minimalistiska och ofta riktigt roliga stil honom ändå till ett creddigt alternativ till favoritförfattare för Litt.vet-studenter landet runt. Michael Jacksons musikförsäljning tog ett skutt efter hans död. Av samma princip borde Kyrklunds böcker uppleva en renässans. Så skynda till biblioteket och låna till exempel Tvåsam från 1949 eller Solange från 1951 innan dom tar slut, lägg dig i hängmattan och betänk att 2009 verkar bli året då alla dör.

David Eddings
Det har varit en sorglig helg för litteraturfreaks. Först kom beskedet om David Eddings bortgång vid 77 års ålder. Om Eddings böcker kan man säga mycket. I ärlighetens namn är dom inte speciellt bra. Men läsare hade han. Många av dom (inklusive delar av Popponnys redaktion) sträckläste sagan om Belgarion och allt vad dom hette i tolvårsåldern och gick sedan vidare till mer mogen litteratur. Nu blir det inga fler kilometerlånga serier om troll och häxor och magiska grejer. Och det är inte utan att man blir lite deppig.
För att trösta sig, går man då in på Sveriges näst bästa blogg (efter Popponny naturligtvis), Peter Englunds, och vad får man se där? Den är nedlagd! Den tillträdande ständige sekreteraren och Popponnys favoritledamot har helt enkelt inte den tid som krävs. I sin avskedshälsning inger han dock lite hopp när han nämner planer på en “akademiblogg”. Tänk en blogg med Torgny, Kristina, Lotass och gänget, det kan nästan inte bli bättre. Med tillhörande akademitwitter blir dom oslagbara. Vidare uppmanar han alla sina läsare att själva gå ut och blogga. Så utan att bli för blödiga vill vi bara säga: det här inlägget är för dig Peter. Catch you on the flip side.
Den legendariska Kung Fu-skådespelaren David Carradine har hittas död i ett hotellrum i Bangkok i vad som misstänks vara ett självmord. Han hittades av en hotellstäderska sittandes i en garderob med ett rep runt hans hals och kropp. Carradine, som senast kunde ses i Crank 2: High Voltage, hade lite av en karriärrenässans för några år sen när han spelade den titulära karaktären Bill i Quentin Tarantinos Kill Bill och var i Thailand för att spela in sin nya film Stretch när händelsen tog plats. Han blev 73 år gammal. [BBC]
Sveriges meste musikskribent Lennart Persson avled i natt efter en kort tids kamp mot cancer. Under sin karriär gjorde han sitt avstamp på publikationer som Sydsvenskan, Arbetet, Expressen, Aftonbladet och DN, och skrev även regelbundet för musikpublikationerna Feber, Pop och nu senast, Sonic. Han blev bara 58 år gammal.
Ett saluterat adjö, Lennart.
Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →
Den debatt om sexuella trakasserier inom kulturbranschen, och då särskilt scenkonsten, som Popponny rapporterat om förut pågår fortfarande.
Som portal för …
Det här var en av de få gånger i Sverige då ett förband värmde upp publiken istället för en DJ …
Christianias Loppen och dess bländande enkelhet, charm och undertryckta erinrande om en svunnen tid är garanterat att förstärka vad man …