Fotokredd: Björn Bergenheim

Det är kul att gå på spelningar man ogillar, erkänner jag för en oförstående vän. Uppfriskande, liksom. Sahara Hotnights radiorock har jag aldrig attraherats av. Så jag går dit mest på skoj. Och förundras över hur Melody Club-killarna väcker större uppmärksamhet i publiken som åskådare än bandet på scen.

Det känns såklart typiskt att snacka mer utseende än musikinsatser när det gäller kvinnliga artister men i Sahara Hotnights fall är det befogat. Dom tigger liksom om det. Det är så mycket pose och modebloggsstyling. Carolafläktar och vit påfågelsdekor. Bandet åmar sig i mickarna och gör obligatoriska spela gitarren mot varandra-posen.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Oscar Berggren

Herregud, man kan ju inte vara backstage jämt. Någon gång måste man ta sig ut på festivalområdet och uppleva den där “äkta festivalkänslan”. Komma i kontakt med folket, liksom. Träffa människor som målar sig med tuschpenna och gillar Winnerbäck på riktigt. Jag mutade med mig fotografen Oscar Berggren och drog ut i vimlet.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Kristian Gullner

När jag första gången spelade Skansros självbetitlade debutskiva och inledningsspåret “Ett sätt att se på saker” var det lite som den befrielsen man känner efter en dag av spöregn när alla moln och all blåst drar undan för att ge plats åt kvällssolens sista, varma strålar. Det var inte nytt för fem öre, men så oväntat uppfriskande ändå. Popponny fångade bandets sångare Felix Andersson i vimlet.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Oscar Berggren

Efter en vild natt av efterfest och Tomas Ledin-klassiker är humöret på lördagen, festivalens fjärde och avslutande dag, inte direkt tio av tio. För att använda ett favorituttryck; stämningen är loj. Mitt i allt dör en mormor. För att inte tala om regnet. Det regnar. Och regnar lite till. Belåtna är vi som packade ner stövlar i bagaget. De andra får desperat kryssa mellan lerpussar i vita tygsneakers.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Kristian Gullner

Renée, Naemi och Elin i Göteborgstrion Liechtenstein har inte bara valt en specifik genre som de inspirerats av; de har till och med plockat ett år. 1984. Efter att ha släppt singlarna “Stalking Skills”, “Apathy” och “Security By Design” under de senaste två åren är de nu aktuella med sin första fullängdare, Survival Strategies In A Modern World. De har jämförts med Love Is All och kan vara den svenska versionen av hajpade Vivian Girls. Eller är det egentligen tvärtom?

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Jesper Berg

Se fler bilder efter hoppet →

Fotokredd: Kristian Gullner

Det finns nog inte en enda hyllningsfras kvar som inte används i medias extasbevakning av Erik Hassle. Han är “årets pophopp”, likväl som “ett livs levande musikindustriundantag”. Herregud, vad hade vi att vänta? Sanningen är att killen, som stryker sig gangsta rap-ish mot ett gäng halvnakna tjejer med färgglada tights i videon till hitsingeln “Hurtful” och har en frisyr som helt ärligt kan vara Marge Simpson-inspirerad, överraskade oss positivt. Kanske blir han ändå bättre som rockstjärna än som punschbollsservitris.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Jesper Berg

Direkt från fjordmynningarna i Bergen kommer en av Sveriges mest intressanta nya electroakter. För jo, Karin Park är svensk, trots att hon är mer etablerad i grannlandet än i de småländska skogarna där vi befinner oss nu. Fast egentligen, vilken roll spelar en sådan grej egentligen när man har varit förband åt David Bowie?

Läs mer och kommentera! →

Se ut som proffsig DJ? Hur lätt som helst. Fotokredd: Jesper Berg

Popponnycrew börjar vakna till liv efter den lyckade spelningen igår. För att ödmjukt sammanfatta; det blev mayhem. Bildbevis på dansgolvet vi fick ihop är på ingång. Det är skönt att inte vara ensam om att vara trött på festivalområdet idag. Människor gäspar och latar sig i gräset. Dungens spelning vid 13-snåret blev inte helt oväntat en riktig “sittspelning”. Men Gustav Ejstes såg glad ut däruppe ändå med sin svallande man. Dungen är en hårfin (!) gräns mellan experimentellt intressant och sanslöst mossigt. Fleet Foxes är catchy jämfört med det här. Och publiken? Estetgymnasister som spelar fiol i folkmusikensemblen eh. Till råga på allt luktar det bajs. Kan det bli mer progg? Jag tror inte det.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Jesper Berg

Det är inte med svaghet och rädsla som Therese Johansson, sångerska och låtskrivare i popduon Lowood, vill hantera den sköra känslosamheten som hennes musik uttrycker. Istället ska den skapa hopp och viljestyrka. Och, om Rockparty får bestämma, kanske också ett smärre sug efter rödtjut.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Jesper Berg

Se fler bilder efter hoppet →

Peter "Rockern" Morén. Fotokredd: Kristian Gullner

Hela dagen har festivalen gått och väntat på regnet. Och vid 17-tiden fanns det ingen återvändo. Himlen öppnade sig och leran är numera ett faktum inne på området. Men innan dess hann världskändistrion Peter Bjorn and John göra en fantastisk spelning på Pampas.

Läs mer och kommentera! →

Rosa Pantern-dräkten ska vara på. Är det ungdomsfestival så är det. Fotokredd: Magnus Pettersson/Rockfoto

Alright. Popponny har officiellt landat på Hultsfredsfestivalen 2009. Fräschare än någonsin i kontrast till festivalbesökarna på området. Och då är det ändå bara onsdag. Det är sällan jag känner mig gammal (av den enkla anledningen att jag inte är det), men här på festivalen är åldersskillnaden fan smärtsamt påtaglig. Uppdelningen mellan “vanlig” festivalbesökare (som de benäms vid ingångarna) och branch/press-folk är oändligt stor. Ingenstans möts de. “Vanlig” festivalbesökare: 16-åring med tuschpenna fylleklottrad över hela kroppen och BUS-ben. Festivalstämning, jovisst, men ibland undrar man om man hamnat på URIX där enda syftet hos besökarna är att sprida klammen vidare. Gode gud, måtte kondomen bli festivalens it-accessoar.

Läs mer och kommentera! →