Inlägg sorterade efter "Spellistan"
Fotokredd: CommonPeopleMusic.com
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Ariel Pinks’ Haunted Graffiti, “Round and Round”
“Round and Round” är det första spåret att släppas från Ariel Pink’s Haunted Graffitis kommande fullängdsdebut på 4AD, skivbolaget de/han nyligen signade till efter att ha blivit upptäckt av Animal Collective och släppt flertalet album på deras etikett Paw Tracks. Likt den fantastiska “Can’t Hear My Eyes” från 2008 har lo-fi snarare blivit mid-fi (för att redovisa: vi vet att lo-fi egentligen inte betyder “dåligt inspelat”, men alas), men den ogenerat sentimentala vibben från Pinks tidiga material har lyckligtvis inte förlorats i översättningen, eller satts åsido. Det är ren och skär AOR; den sortens papparock vi alla växer nostalgiska över så småningom — med den sortens refräng vi alla fortsätter att nynna i dagar, trots bättre vetande. Det är också en av årets bästa låtar hittills.
Fotokredd: Jon Bergman
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. MGMT, “Flash Delirium”
MGMT har äntligen släppt det första smakprovet från duons andra album Congratulations, det utlovade singelfria albumet som också har äran att begåvas med årets andra fulaste omslag (nummer ett? CocoRosie såklart). “Flash Delirium” innehåller flöjt och handlar om… well, vi har ingen aning vad den handlar om. Det är egentligen allt du behöver veta. Men om du vill veta mer så låter det som ett interludium mellan de märkligaste delarna av ett Gong-album med lite Beck inslängt i mixen. Det positiva är att vi troligtvis inte kommer bli tjatade på att spela den här nästan gång vi dj:ar. Congratulations, minsann.
Talib Kweli på Mejeriet i februari. Fotokredd: Fredrik Slättman
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Reflection Eternal, “In This World”
“In This World” är den första officiella singeln från Reflection Eternals kommande album Revolutions Per Minute, duons första album sedan den högaktade debuten från 2000. Beatet av Hi-Tek, ett soulfyllt, bastungt nummer, avviker från den minimalistiska produktionen duon etablerade i början på 00-talet och är också en hel del långsammare än vad vi är vana att höra. Det passar dem väl dock, i synnerhet för Talib Kweli, vars omkonstruerade, mindre stavelsetyngda flow är den riktiga dragningen här — bortsett då från den fullkomligt meta-fantastiska samplingen av Jiggas vers från The Black Album (”If skills sold, truth be told/I’d probably be, lyrically, Talib Kweli”). Om han inte är försiktig kan även det här få för sig att sälja. [Lyssna: Soundcloud]
Aloe Blacc är inte en tillsats i naturläkemedel.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Aloe Blacc, “I Need A Dollar”
Med debuten Shine Through blev Stones Throw-signade Aloe Blacc känd för sitt kombinerande av jazz, soul och hiphop på ett unikt vis, så därför är det minst sagt förvånande att förstasingeln från hans kommande album Good Things är så pass genomsyrad av klassisk soultradition som den är. Inte för att vi klagar; vi hurrar snarare. “I Need A Dollar” är även ledmotivet till HBO:s nyligen debuterade tv-serie How To Make It In America, en New York-utspelad hipstervariant av Entourage som bland annat har rapparen Kid Cudi i en roll, så med exponeringen som följer är vår gissning att Aloe Blacc kommer få den där svårfångade dollarn väldigt, väldigt snart.
Yeasayer. Fotokredd: Guy Aroch
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Yeasayer, “ONE”
Det kan bara vara så att man som svensk är indoktrinerad i en nedärvd sorg till följd av Schlagerfestivalen, men visst låter “ONE”, den andra singeln från Yeasayers ogenerat poppiga album Odd Blood, som en urtypisk schlagerdänga? I bandets vanliga plats som huvudsångare är Chris Keating här utbytt mot gitarristen Anand Wilders mer väna stämma, vilket onekligen bidrar till den mer slicka presentationen. Men vänta bara tills breakdownpartiet mot slutet när Keating återvänder med ett strålande falsettskrål som för tankarna till The Purple One. Om bara Melodifestivalen hade varit så här bra.
High Places på Debaser i Malmö, 2009. Fotokredd: Mattias Hinderson
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. High Places, “On Giving Up”
På deras nya album, High Places vs. Mankind, tar sig Brooklyn-duon an mänskligheten. Vi får anta att det är symboliskt. I “On Giving Up” har duon bytt skepnad, lärt sig ett och annat atmosfäriskt trick från The xx, utbytt bearbetade röster mot discodoftade maner från Róisín Murphy, och rent allmänt skruvat ner på den excentriska don’t-give-a-fuckitude som var över hela deras lo-fi-grumliga debut. Komplexiteten må vara borta, men High Places kan vinna en hel del på att öppna upp sig såhär. Om inte annat kan det åtminstone garantera ett snurr på dansgolvet.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. David Byrne & Fatboy Slim (feat. Santigold), “Please Don’t”
Senast David Byrne och Fatboy Slim samarbetade resulterade det i förrförra årets bästa musikvideo, den avklädda “Toe Jam”, regisserad av Keith Schofield. Nu är de tillbaka med något ännu märkligare: ett konceptalbum om Imelda Marcos, änkan till Filippinernas före detta diktator som är kanske mest känd för sin enorma samling av skor och underkläder (hon är den graciösa damen på bilden till höger, det officiella albumomslaget). Själva musiken är däremot inte lika märklig (vi hade föreställt oss något med en tabla och marschtakt): I den nysläppta mp3:an “Please Don’t” spelar Santigold rollen som Imelda och begrundar sina äventyr över ett laser-fokuserat funkbeat, lika glatt som innehållet är dystert. Fullängdaren Here Lies Love släpps den 23:e februari.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Hot Chip, “I Feel Better”
Så Hot Chips nya album, det käckt namngivna One Life Stand, läckte igår. Är det bra? Cool. Vi har inte hunnit lyssna än (inte för att vi någonsin skulle göra något olagligt, såklart), men det här nysläppta spåret, “I Feel Better”, är allvarligt stolligt. Jag menar, det låter som “La Isla Bonita” i introt och övergår senare till att mer likna något som David Guetta hade kunnat pumpa ut i sin velourklädda studio, Auto-Tune och allt. För att citera Gwen Stefani: det låter fullkomligt b-a-n-a-n-a-s. Den bra sortens bananas, såklart — ifall ni undrade.
Vad är det här? Snälla, berätta gärna.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. M.I.A., “There’s Space For Ol Dat I See”
Så, det där hände. I fall du inte vet; igår natt twittrade (hör här, vi har gett upp att försöka böja det där korrekt) M.I.A. ut en helt ny video och låt som de flesta förmodar är taget från hennes kommande Blaqstarr-producerade tredjealbum med preliminärt releasedatum i sommar. Hon använde Twitvid och försedde klippet med texten “THERES SPACE FOR OL DAT I SEE”. Så är det låttiteln? Antagligen, men man kan aldrig vara säker — speciellt inte med M.I.A. Just nu nöjer vi oss med att vi gillar det vi hör, så om det är en låt ämnat som hennes alldeles egna ringsignal eller ett faktiskt spår från kommande albumet spelar mindre roll. Vi är bara glada att hon är tillbaka.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. The Knife, “Colouring of Pigeons”
Det här är troligtvis den bästa konceptuella inspelningen av ett operastycke om Charles Darwins Om arternas uppkomst du kommer höra denna veckan. Antar vi. Om du för protokoll är du också säkerligen medveten om The Knifes Darwin-inspirerade “electroopera” Tomorrow, In A Year, som debuterade i Köpenhamn förra året och som släpps i albumform i mars. “Colouring of Pigeons,” alla 11 minuter, är det första smakprovet från just den operan, skriven av Karin och Olof tillsammans med electroclasharna i Mt. Sims och Planningtorock, och vi kan definitivt, med gott samvete, slänga ur oss ett “episkt!” vid beskrivningen av låten stycket. Få förunnat, mina vänner.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Róisín Murphy, “Momma’s Place”
Nu när 2009 är slut och ett nytt decennium har tagit sin början är det dags att blicka framåt. Och vem bättre att föra oss in i nya popvidder än Róisín Murphy, isdrottningen från Moloko och en ännu bättre solokarriär, vars nya singel “Momma’s Place” omfamnar de senaste 30 årens dansmusiktroper (”Blue Monday”, “Vogue”, “Get Ready For This”, etc.) och ändå lyckas vara fräsch. Kanske blir 10-talet mer likt 00-talet än vi först hoppades; bakåt- och framåtblickande på samma gång, i en salig potpurri av influenser. Men vi gillar det. I själva verket kunde 2010 inte fått en bättre start.
Fotokredd: Irresistiblehorsehoods.com
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Neko Case, “Christmas Card From a Hooker in Minneapolis”
Neko Case gjorde ett av årets bästa album i år med den ofantligt angenämna och ambitiösa Middle Cyclone. Men hon är som bäst när hon skalar ner arrangemangen och låter rösten rusa i höjden, som i den här magnifika covern på Tom Waits julklassiker “Christmas Card From a Hooker In Minneapolis”.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Moonface, “Marimba & Shit-Drums” (Smakprov)
Spencer Krug är Lil’ Wayne. Det är väletablerat vid det här laget. Bara i år har han hunnit släppt två fullängdsalbum med två av hans band, Swan Lake och Sunset Rubdown, och i en intervju med bandets officiella fansida bekräftades det nyligen av deras trummis Arlen Thompson att ett nytt Wolf Parade-album kommer släppas 2010. Men först är det dags för Moonface, Krugs allra senaste projekt och med all säkerhet hans sammanlagt femte fulltidsband (jag har tappat räkningen). Den nya EP:n Dreamland innehåller en enda 20 minuter lång låt som är byggt runt marimban, är baserat på en drömjournal som Krug har fört och påminner en hel del om Paul Simons “Can’t Run But”. Det låter fullkomligt loco, och det är det, men det är också enormt hänförande. (Hela låten kan laddas ner gratis eller mot en donation här.)
Plus: Vampire Weekend och en ej tidigare släppt Elliott Smith-låt →
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Liars, “Scissor”
De rabiata Liars har precis delat med sig av det öppnande spåret från bandets kommmande album, Sisterworld — deras femte i ordningen. Och det är en kuslig låt! “Scissor” börjar med atmosfärisk körsång, en kuvad cello, en orgel och Angus Andrews falsettsång om en man som mördar sin fru med en sax och sedan upptäcker att hon har blivit levande begravd. Det är vad det låter som i dessa öron i alla fall — men det kan också vara något freudianskt skit som jag kanske inte borde ha delat med mig av. Oavsett, det Bone Machine-iga soundet passar dem, och efter den kusliga versen exploderar låten till ett bullrigt inferno som bara lovar att utmönstras när nästa vers äntligen närmas. Förträffligt bra grejer.
Sisterworld släpps nästa år.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Spoon, “Written In Reverse” (Lyssna på NPR)
Även om Britt Daniel sjunger i Spoons nya singel att han skriver låten baklänges är det ett bestämt Spoon-igt resultat ändå. Men bandet har alltid haft sitt signatursound så allt annat hade väl varit något av en smärre skräll: Spoon gör crunk? Spoon gör polkainfluerad julmusik? Spoon gör keltisk musik? Alla konstiga inriktningar. Sån tur då att de höll sig till sin formel i “Written In Reverse”, och att det kommande albumet Transference, som släpps i mitten på januari, är högt upp på listan av de mest efterlängtade albumen till följd av just det.
Grizzly Bears Ed Droste är nere med kidsen idag.
Bloggosfärens färskaste mp3:or.
1. Kidz In The Hall, “The Grizzly Man”
Ja, det är dags att triumfera vår egen skicklighet i att förutspå saker och ting: Medan vi lyssnade på Solange Knowles utmärkta cover på en av indieårets största hits spekulerade vi om vad nästa logiska steg i den där pågående indie/hiphop-crossovern skulle bli. Och även om det inte riktigt är en cover — det är mer av en mashup — har hiphopduon Kidz In The Hall (alltså inte den kanadensiska humortruppen) precis som vi förutspådde tagit sig an Grizzly Weeks “Two Weeks” för deras nya gratis-EP Professional Leisure Tour. Det är tveksamt om den titulära “Grizzly Man” handlar om Daniel Rossen eller Edward Droste, eller om huvudkaraktären från Werner Herzogs dokumentär med samma namn har stått som inspiration. Men då går vi enbart efter Naledges spits (”Love her cooties, love her cooties / Rub her booty, touch her boobies”), och kanske är det bäst så.
Välkommen,
Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →
Yeasayers kaleidoskopiska virrvarr, och den där schlagerlåten
Innan våren 2010 var Brooklynbandet Yeasayer främst kända för att vara ett utomordentligt liveband. Deras debutalbum All Hour Cymbals var en …
Vad är det med teatern?
Den debatt om sexuella trakasserier inom kulturbranschen, och då särskilt scenkonsten, som Popponny rapporterat om förut pågår fortfarande.
Som portal för …
Brother Ali predikar för omvärlden
Det här var en av de få gånger i Sverige då ett förband värmde upp publiken istället för en DJ …