Klicka för att se videon.

“Om bara Melodifestivalen hade varit så här bra” nämner Popponny-Mattias apropå en ny schlagerdoftande mp3:a från Yeasayer. Speaking of…

Popponny är inte direkt kända för att slänga sig i schlagerhålet (Det är för djupt! Det finns ingen frisk luft därnere!), men videointervjun med årets programledare Dolph Lundgren, publicerad på Sydsvenskan.se häromdagen, är för grotesk för att inte kommentera.

På lördag gör alltså den svenska Hollywoodskådisen Dolph Lundgren premiär i Melodifestivalens första deltävling i Örnsköldsvik tillsammans med de övriga två programledarna Christine “Lattjo Lajban” Meltzer och Måns “Överallt” Zelmerlöw. Den svenska Hollywoodskådisen som ville bli militär när han var liten berättar om sina planerade spex i tv-rutan:

“Vi har spelat in lite roliga… såna här komiska sketcher där jag försöker vara lustig”.

Jag vet inte vad som är mest tragiskt. Att Dolph Lundgrens barn, 8 och 13 år gamla, kommer att skämmas ihjäl (med all rätt) och mobbas på skolgården när pappa Dolle “skojar loss” i tv-rutan. Eller att Dolph Lundgren själv förmodligen inte inser varför han har blivit inplockad som programledare. Schlagernarr.

Naivt ställer han upp på att bli porträtterad som “spexaren” och actionhjälten. Och lika naivt skrattar han tillsammans i programledartrion på presskonferensen som hölls nu i veckan. Han tror att han “bjuder på sig själv” när han övar karatesparkar mot kameramannen under intervjun. Tillsammans med den blonda hårkalufsen version Emil i Lönneberga och den där ONATURLIGA västkustbrännan blir det bara för mycket.

Ååh älskade Dolph. Ser du inte att du blir grundlurad?

Det är så smärtsamt uppenbart varför SVT har valt just honom. Taskiga SVT. Han spelar rollen som kitschig prydnadssak bättre än någon annan. En prydnadssak som svensk media tillsammans med publik kan (och kommer) att driva hårt med. Håna. Han är lika tacksam i sin mediaroll som säg David Hasselhoff eller Kicki Danielsson. Mediapersonligheter som “bara vill väl”, men blir på grund av sin naiva inställning (och dåliga medieträning) direkt blir uppätna av giriga kvällstidningsjournalister och raka bloggare.

I slutet av intervjun medger han att han är lite nervös eftersom “det här [spexandet, that is] är något helt nytt för honom”.

Dooooooooooooolph!

Reagerar jag för starkt på det här?

Det kanske jag gör.

Det är för att jag bär på en fint personlighetsdrag. Jag fick det av min mamma. Det kallas empati.