Scott Pilgrim med Ramona Flowers på sitt huvud. Illustration: Oni Press.

Scott Pilgrim är en nörd. Scott Pilgrim är en loser. Det råkar bara vara så att han faktiskt är hjälten i sin helt egna historia.

Scott är 23 år gammal och bassist i det inte alltför sugiga bandet Sex Bob-Omb (ja, just det). När han inte dagdrömmer om att bo i vitlöksbröd eller skriver låtar om hans tid som servitör på The Gilded Palace of Flying Burritos (heh) så är han tillsammans med Ramona. Ramona är stans (Scott bor i Toronto) coolaste amerikanska tjej som jobbar som budbärare åt Amazon.ca. För att dejta Ramona måste Scott först omintetgöra hennes 7 onda ex-pojkvänner. Kung Fu-style…

Så är premissen för Bryan Lee O’Malleys skruvade, manga-inspirerade comicböcker Scott Pilgrim, en populärkulturexplosion för 80-talsgenerationen som tar det nördigaste från TV-serier, TV-spel, filmer och musik och ställer dem på sitt huvud. Det är ett bisarrt hopkok av de mest otänkbara genrerna, som faktiskt fungerar.

Det börjar i den första boken som en ganska straightforward kärlekshistoria, som sedan ungefär halvvägs in exploderar i förvirring när man får veta att Scott har en sorts rymd-inom-rymd i sitt huvud som Ramona använder, och att han måste besegra hennes 7 onda ex-pojkvänner. Boken kulminerar i en Street Fighter-inspirerad showdown blandat med sång och en löjligt komplicerat, koreograferad dans. Efter det känns allt övertygande, inget kan överraska en längre. Och det gör det inte, inte ens när Scott levelar upp (ett tv-spelskoncept), när hans ex och Ramona har en showdown á la Crouching Tiger på Torontos bibliotek, eller det faktum att hans motståndare går upp i rök och spiller mynt (som i Mario Bros.) när han besegrar dem.

Böckernas oemotståndliga charm och dess populärkulturreferenser är som att läsa genom fönstret till sin barndom. Hela uppslaget för den fjärde (och hittills senaste) boken är en parodi på titelskärmen till det klassiska spelet Sonic The Hedgehog, och O’Malley slänger in många såna här icke-så-subtila referenser till popkultur i böckerna. Via bland annat Scotts bandmedlem i Sex Bob-Omb, sångaren och gitarristen Stephen Stills. Deras största fan “Young” Neil Nordegraf.  Och till och med titeln på den tredje boken, Scott Pilgrim & The Infinite Sadness (se även hans före detta arbetsgivare ovan).

Hela den värld O’Malley ritar upp i Scott Pilgrim är smått lösgjord, blandat med högst realistiska skildringar om 20-somethings och deras vardagliga intriger. En av Scotts motståndare, den tredje ex-pojkvännen Todd Ingram, är en superstjärna som spelar bas i rivalbandet The Clash At Demonhead (ett gammalt NES-spel) och har speciella psykiska krafter som härstammar från hans veganism (även om han i hemlighet konsumerar icke-vegansk mat).

Så jag behöver väl inte berätta mycket mer om Scott Pilgrim (right?). Du känner redan nu att det är top-notch? Bra. Gå och läs! Det är en sensation som även lockar till personer som inte vanligtvis läser comics, och har blivit en sån succé att den även snart kommer att bli film med (you guessed it) Michael Cera i huvudrollen och den fantastiska Edgar Wright (Shaun of the Dead, Hot Fuzz) som regissör.

De fyra första böckerna av Scott Pilgrim (sammanlagt 6 är planerade) finns att köpas just nu på t.ex. Adlibris eller Bokus.