Sedan en tid tillbaka har det cirkulerat ett roligt fotomontage här på internet. Den ena halvan utgörs av en bild på Ice Cube (ni vet, the nigga ya love to hate), tagen någon gång på 90-talet, arg och med en AK-47:a i famnen. Den andra halvan av montaget föreställer också Ice Cube, fast vid ett datum närmare dagens, glad den här gången, med ett fiskespö i ett lite besvärat grepp och en flytväst under hakan. Upphovsmakaren vill säkert belysa vissa kontraster. Glad och arg, fredlig och krigisk, men framförallt: nu och då.

Det väcker onekligen vissa tankar.

Ice Cube har alltid varit kontroversiell. När hans solodebut AmeriKKKa’s Most Wanted kom ut 1990 sågades skivan av Rolling Stone nästan uteslutande på grund av dess misogyna innehåll. Samtidigt var hans rykte som någon som inte skräder orden en stor del i hans massiva genomslag.

Dock har Cube på senare tid slagit av på takten. Både vad gäller utgivningsfrekvensen och kontroversiella uttalanden. I stället har han fokuserat på sin karriär som skådespelare. Tyvärr är han ganska kass som sådan, och dom flesta filmer han dykt upp i har också varit synnerligen dåliga. Det är heller inte bara filmer som på ett bekvämt sätt passar in i hans gangsta-image. På YouTube ses tusentals gamla fans klaga över att Ice Cube sold out.

Och, ja, kanske det. Fast det beror väl samtidigt på vad man menar med sell out. Det kan väl knappast vara så att Ice Cube på grund av sin gangsta-image inte får åka ut och fiska om han känner för det. En man som klamrar sig fast vid sin AK på samma sätt när han är 40 som när han var 20 har slösat bort 20 år av sitt liv, för att parafrasera Mohammad Ali.

Men det är klart. En artists image skapas ju i en syntes mellan lyssnarna och artisten själv. Och Cube har ju som sagt aldrig varit den som knyter handen i fickan. Frågan handlar väl då snarare om hur man som lyssnare ska förhålla sig till det Ice Cube, och många andra MC’s också för den delen, säger. Är det på allvar? Det kan det knappast vara. På “Fuck tha Police” hävdar Cube till exempel att han ska mörda poliser. Det har han mig veterligen aldrig gjort. Nej, säger då vissa förståsigpåare, Ice Cube använder sig av hyperbol. Han är arg på polisen, därför säger han att han ska döda dom , trots att han aldrig tänkt genomföra handlingen.

Som konsument av hiphop i Sverige får man i bland frågan hur man kan lyssna på sådana kvinnofientliga texter som ibland förekommer. Svaret jag brukar ge är att jag inte har några problem med att skilja på vad jag tycker och på det budskap som texten förmedlar. Följdfrågan kommer som ett brev på posten: skulle du enligt samma logik lyssna på White Power-musik? Svaret är nej. Det finns någon sorts gräns. Men varför går den vid just White Power? Tja, kanske tror vi att dom som spelar White Power faktiskt är nazister, medan MC:s med misogyna texter inte tas på samma allvar. Ice Cube har ju varit gift med samma kvinna sedan 1992, rimmar inte det illa med “Hoes in different area codes”-attityden?

Chris Rock säger vid ett tillfälle angående misogyn hiphop: “Women that like rap, don’t give a fuck [...] if the beat’s all right, she will dance all night.”

Kanske gör vi alla så, don’t give a fuck. Då blir Gangsta-rappen bara ett skådespel, där publiken förväntar sig att artisten ska bete sig på ett visst sätt men i övrigt skiter i vad som faktiskt sägs.  Och då är fansen på YouTube inte arga för att Ice Cube blivit mesig i sig, utan för att han inte spelar rollen. Och när han låter sig fotograferas med kastspöet i högst hugg påminns publiken om att kanske är allt egentligen bara på låtsas.