Inlägg sorterade efter "böcker"
Fotokredd: Popponny
I år var det sista året då vi kunde ha på oss såna där spexiga 2000-taletglasögon. Ni vet, de där med två nollor i mitten som agerar hål för ögonen. Det är trist. Förutom för enögda människor — på 10-talet är de kungar, precis som i det där kända talspråket om enögda och blinda och kungariken. Men innan vi kuvar oss inför de enögda kungarna är det dags att fira 2009 — ett år som i många avseenden var ganska utmärkt. Därför kommer det från och med på måndag dyka upp listor här på Popponny med årets allra bästa popkulturella händelser och verk, handplockade av oss här på din favoritblogg, där du är fri att hylla och häckla oss på en och samma gång. Låter kul, va!
Tills vidare kan ni läsa våra favoriter från 2008.
Steve Sem-Sandberg. Fotokredd: GP.se
Efter vårt pinsamma fiasko med att försöka tippa Nobelpriset märkte ni kanske att vi höll lägre profil inför det andra stora litteraturpriset i Sverige: Augustpriset. Men det är inte bara bitterheten över att vår favorit Mahasweta inte vann Nobelpriset som gjort att vi inte ägnat Augustpriset så stor uppmärksamhet. Det är helt enkelt lite tråkigare. Nobel är Oscars, August är Guldbaggen. Pengarna är mindre, författarna töntigare. Hursomhelst vann Steve Sem-Sandberg priset för bästa skönlitterära bok 2009 med De fattiga i Lodz, en tung och säkert angelägen historia om ghettot i Lodz under andra världskriget. I barn- och ungdomsklassen vann skrivhandboken Skriv om och om igen, och i fackklassen vann en bok om fåglar som hustlar för Att överleva dagen.
Fotokredd: Martina Hoogland Ivanow
Caroline Ringskog Ferrada-Noli var en av författarna som fick den stora äran att ingå i Popponnys stora genomgång av höstens bokutgivning. Nu är hennes bok Naturen här. Vi tog ett kort snack med Malmöförfattaren för att kolla hur läget är med debutnerverna och kanske framförallt: hur är hennes relation till Prince?
“Det är jävligt mycket Malmö i boken, ni får stålsätta er.” →
Lördag rimmar på pöbel (nästan). För även om mässan öppnade upp för allmänheten redan igår eftermiddag, verkar de flesta tycka att bokinköp är trevligare som lördagsnöje. Det märks på lunchande ungdomar som grupperat sig inne på mässans golv med sina nudelboxar (billigast på menyn med sina hör och häpna — 70 pix). Festivalhäng check. Nu på heltäckningsmatta istället för gräs.
Det märks också i dagens mässprogram, som verkar bestå av fler “folkliga och vänliga” programpunkter än tidigare. Gardell, Ranelid och kändiskocken Per Morberg. Och folkkära revyartisten Lill Lindfors som har en stund “kvalificerat tjejsnack” med Agneta Lagercrantz under rubriktiteln “Sa du gula höns?”. Mmmmysigt. Om mässan var P1 Dokumentär i torsdags, är den Allsång på Skansen idag.
Fotokredd: Magnus Bergman
Mäsströttheten börjar gripa omkring sig. Fler och fler människor ser hålögda och slitna ut. Två och en halv dag av seminarier, kändisspotting (Horace Engdahl, Ida Linde, en av dom i Tripple & Touch, vad har du Kajsa?) och gratisvin har tagit ut sin rätt. Men jag ryckte mig ändå i kragen och satte mig ner för ett snack med Martin Engberg, författare och medarbetare på kulturtidskriften Ord&Bild.
Hej Martin, vad gör ni från Ord&Bild här på mässan?
Vi är här för att visa upp oss, träffa skribenter och läsare. Inte för att sälja i första hand, vi är en liten tidsskrift. Hittills på mässan har vi sålt sex-sju prenumerationer och det är vi nöjda med.
Hedvig Andersson och Jessica Scheifauer från gårdagens seminarium. Fotokredd: Magnus Bergman
Efter en blöt kväll i sällskap med bland andra Fredrik Strage och Leif Pagrotsky (kändisspottartävlingen kan i princip betraktas som avgjord) är jag tillbaka på banan för mässans andra dag och Jakten på den coola, hippa, unga, fräna mässan drar vidare.
Vimlet från förra årets mässa. Fotokredd: Tommy Arvidsson
Bokbranschen är stadd i förändring, minskad utgivning, finanskriser och konkurrens från internet och print on demand tar ut sin rätt. Något håller på att hända. Det märker man inte direkt på mässan. Här firar man sig själva och håller god min i elakt spel. I pressrummet är det tårtkalas. Men det finns något under ytan, något lite oroligt. Hur mår bokbranschen egentligen? Men kanske framförallt: hur mår författarna?
På seminariet “Jag har debuterat” pratade Kalle Dixelius, Kevin Frato, Augustin Erba och Marianne Cedervall med Jessica Gedin om hur det är att vara ny på litteraturscenen. Dom tre första skriver förutom böcker också på en debutantblogg. Och visst, dom var glada, det var kul att ge ut en bok och så vidare men det låg också ett litet orosmoln över dom fyra. Ordet som nämndes flest gånger var ångest. Kanske är det samma ångest som författare sägs ha haft i alla tider. Tror man på myten om den skrivande människan är sitta på kammaren och lida den allenarådande arbetsmetoden. Men kanske är det här en ny sorts ångest. Alla fyra verkade plågsamt medvetna om att man som debutant snabbt kan bli yesterdays news. Att man blir recenserad en vecka och sedan blir det tyst.
Som min gode kollega Magnus (med det glada humöret) nyss konstaterat: Bokmässan is officially oooon. Flamenco i all ära, men det finns en hel del annat att nämna, som inte ger en lika glatt humör. En av årets första programpunkter var seminariet om litteraturpriser för debutanter. Under frågeställningen “Gör priset skillnad” diskuterade författarna Daniel Sjölin och Sara Mannheimer tillsammans med SvD:s nya kulturchef Stefan Eklund om Borås Tidnings debutantpris (med en prissumma på svindlande 100.000 kr) gjorde någon skillnad för dem som dåvarande debutanter. Förläggaren Svante Weyler mässade vagt om Ljuset och Mörkret och syftade på det strålkastarljus som debutanter nu för tiden ofta får stråla sig i tills den dagen då den ångestladdade Tvåan ska skrivas och intresset från media plötsligt blivit iskallt. Samma dystra analys gör Sydsvenskans Eva Ström idag och pratar om att ingen tar ansvar för debutanternas mellanperiod. Kanske att ett litteraturpris i så fall kan fungera som en självförtroendeboost? Weyler var tveksam och sa att det finns en risk med att tilldela debutanter en så stor prissumma. Det kan verka hämmande, menade han. Sen när är det hämmande att få lite skrivro och äntligen kunna betala de där räkningarna, eh? Bokbranschen är inte direkt känd för att göra folk till miljonärer.
Fotokredd: Popponny
Så har den börjat! Den 25:e bokmässan i Göteborg slog upp portarna klockan nio i morse och in välde bibliotekarier, journalister, utkommenderade skolungdomar, författare och förläggare. Den stora massan (kallad “packet” på fackspråk) får snällt vänta tills i morgon, nu är det firmafest som gäller.
Popponnys utsända Magnus och Kajsa är naturligtvis på plats, med den uttalade ambitionen att försöka hitta den coola, unga, hippa bokmässan, bland alla kulturkoftor och 50-talister. Utrustade med en ganska värdelös kamera (hej, vi jobbar ideellt okej?) och ett glatt humör är dom redo att tear this motherfucker up.
Stefan Ingvarsson. Fotokredd: aftonbladet.se
Imorgon drar Bokmässan igång i Göteborg för 25:e året i rad och ikväll åker delar ur Popponnys redaktion upp för bevakning här på bloggen. Hur packar man inför mässan som blivit litteraturmänniskornas svar på Hultsfred? Och vilka programpunkter bör man inte missa? För att få lite mer kött på de där bokbenen tog Popponnys Kajsa Haidl kontakt med Stefan Ingvarsson på Atlas bokförlag inför den stundande mässan för att prata packtips, vipfester och bokens framtid.
Välkommen,
Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →
Vad är det med teatern?
Den debatt om sexuella trakasserier inom kulturbranschen, och då särskilt scenkonsten, som Popponny rapporterat om förut pågår fortfarande.
Som portal för …
Brother Ali predikar för omvärlden
Det här var en av de få gånger i Sverige då ett förband värmde upp publiken istället för en DJ …
Beach House, drömpop och drömmen om tonåren
Christianias Loppen och dess bländande enkelhet, charm och undertryckta erinrande om en svunnen tid är garanterat att förstärka vad man …