
Sofia och hennes far, Francis Ford Coppola, i en annons för Louis Vuitton. Fotokredd: Annie Leibovitz
Det är ingen hemlighet att Sofia Coppolas uppföljare till Lost in Translation, den new wave-fyllda kostymfilmen Marie Antoinette, var lite av en besvikelse. Om inget annat för att Coppolas två föregående filmer, den förutnämnda Lost in Translation och hennes debut The Virgin Suicides, var perfekt realiserade, och framförallt personliga, filmer. Det verkar däremot som att hennes nya film Somewhere, om en “bad boy”-skådis (Stephen Dorff) som får ett oväntat besök från sin 11-åriga dotter (Elle Fanning) och är tvungen att omvärdera sitt liv, ser regissören återvända till sitt personliga filmskapande igen.
Även om Francis Ford Coppolas förväntansfulla comeback till filmens värld med Youth Without Youth (2007) var en floskel utan motsvarighet, kan vi inte hjälpa utan att känna en hel del hopp för regissörens senaste indieexperiment Tetro. Filmad i Argentina på en snålbudget, helt i svart-vitt med sprakande färginslag, och med den erkänt svåromtyckta Vincent Gallo i huvudrollen (jag är ett ogenerat fan), är Tetros noirliknande skimmer påminnande om Coppolas eget gravt underskattade S.E. Hinton-adaption, Rumble Fish, från 1983 (en film som minst en i Popponny-redaktionen DVD:ar en gång om året) — eller till och med Fellinis 8½.
Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →
På Pressbyrån, någonstans bakom ELLE Interiör och danska stickmagasin, skymtar Vogue Italias grådaskiga omslag och lilaglansiga rubrik. En likstel Kristen …
Way Out West återvände till Göteborg för fjärde gången den här helgen i vad som sannerligen var dess största inkarnation …
Daniel Snaith är exil-kanadensaren som under de senaste åren gått under namnet Caribou, vilken helt ärligt är en slags ren. …