Bloggosfärens färskaste mp3:or.

Sufjan Stevens, “I Walked”
Sufjan Stevens har varit en upptagen man på sistone. Förrförra veckan släppte han helt utan förvarning en ny 60 minuter lång EP vid namn All Delighted People, och inte långt därefter kom nyheten om en ny LP, The Age of Adz (”adz” uttalas “odds” och är förmodligen användbart för spelare av engelska Alfapet), som kommer den 12:e oktober och är den första officiella fullängdaren sedan Illinois släpptes för drygt fem år sedan. Nu har också det albumets första smakprov funnit sin väg online, och trots pressmeddelandets löfte om ett “medvetet elektroniskt, syntetiserat (och ibland dansant!)” sound har den kepsklädde trubaduren som tur är inte glömt bort att skriva en melodi. Efter en långsam start med ett ensamt dubliknande beat och ett försynt orgelriff, byggs låten gradvis upp mot ett änglalikt klimax påminnande om Stevens tidigare, mer organiska material. Visst, det är konventionellt, men efter en EP med låtar i 17-minutersomfånget är det bra att få andas lite.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

Real Estate, “Out of Tune”
New Jerseys hopsjunkna förortsförespråkare Real Estate tvingades ställa in sin klubbspelning på årets upplaga av Way Out West. Det finns dock ingen anledning att gräma längre, ty här är deras splitternya singel “Out of Tune”, en trankil och ältande banger som låter som ljuva sommarnätter. Eller en regnig sommardag. Det spelar verkligen ingen roll — Real Estate kan tonsätta vilken försoffad aktivitet som helst, så om din plan för dagen på något sätt involverar det minsta motståndets väg är ditt soundtrack här. Och egentligen, hur kan sommarens sista dagar spenderas bättre än i lättjans tecken?

Lyssna efter hoppet →

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

Robyn ft. Snoop Dogg, “U Should Know Better”
Trots samarbetet med Snoop konfirmerar andra singeln från Robyns kommande Body Talk Pt. 2 det vi redan trodde: del två kommer inte att toppa del ett. Men det är okej; med insikten att vi faktiskt aldrig någonsin kommer att tas ifrån den akustiska (och bättre) versionen på “Hang With Me” kan vi också närma oss uppföljarlåten med en smula mer öppensinne. Olikt spåren på Pt. 1 närmar sig “U Should Know Better” dubsteptrakterna och tar sig därmed fram i en helvetisk fart utan en bpm-tanke på morgondagen. Textkontentan utgörs av uppkäftiga argument för varför man borde veta bättre än att fucka med vare sig Robyn eller Snoop, vilket — enligt texten — till och med Vatikanen lärt sig. Ha! Lyssna och hitta din mest bam-iga textrad du med.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

Jens Lekman, “The End of the World is Bigger Than Love”
Sveriges mest bedårande sångare är tillbaka med en låt som inspirerades av, vad annars, olycklig kärlek. I ett brev som ackompanjerar “The End of the World is Bigger Than Love” på sin hemsida förklarar Lekman att han skrev låten i sitt pojkrum samtidigt som 2008 blev 2009, med det amerikanska presidentvalet färskt i minnet: “I was in Washington, D.C., for the election.” Och låten är också präglad av en sedvanligt nostalgisk syn på livet. Sammanfattning: Kärlek är inte allt, det finns andra saker, större sådana, som sätter saker och ting i perspektiv. Därav presidentvalet och bilderna som sändes ut över världen när Obama vann, en händelse som inspirerade Lekman att komma över sitt brustna hjärta. Men i alla fall, det är en Jens Lekman-låt, och du vet redan om du gillar den eller inte.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

El Guincho, “Bombay”
Barcelona-baserade enmansbandet El Guincho, aka Pablo Díaz-Reixa, släppte nyligen Piratas de Sudamérica Vol. 1, en EP som enbart bestod av covers på sydamerikanska tradlåtar. Och senare i år kommer även fullängdaren Pop Negro som av titeln att döma kommer att vara mörkare i tonen än det tropicália-doftande genombrottet Alegranza från 2007. Eller så är det hiphop. Fast nej, det är det inte. “Bombay”, den första låten från ovannämnda album, är varken hiphop eller särskilt mörk — det är sommar och klarblå himmel som alltid, om än med en annorlunda klang. Gömd under hyllningen till solen (och förmodligen Bombay) ligger något mer dämpat och grått, ett sinnestillstånd som minsann också är en del av sommaren.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

The Walkmen, “Stranded”
När David Simon tidigare i år skulle följa upp sin kritikerrosade tv-serie The Wire gjorde han det med ett löst strukturerat porträtt av New Orleans vid namn Treme. The Walkmen må inte ha känt till Treme när de spelade in “Stranded”, den första låten som har släppts från deras femte album Lisbon, men den skulle lika gärna kunnat höras i serien; i bakgrunden någonstans på någon av stadens sjaskiga barer, eller som en del av gatumusikanternas strövtåg genom staden. Tonen är så perfekt New Orleans, speglat främst i de dominanta blåsinstrumenten och frontmannen Hamilton Leithausers själfulla, inbjudande crooning, att den känns som ett kärleksbrev till staden på ett sätt som Treme aldrig lyckades vara. Kanske tar de sig an The Wire härnäst, med ett fullständigt uppriktigt försök till en raplåt om Baltimores ruffa ghetton. Å andra sidan, kanske inte. (Förhoppningsvis inte.)

Fotokredd: mtvu

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Best Coast, “Boyfriend”
Är Bethany Cosentino ens kapabel till att göra en dålig låt? “Boyfriend”, öppningsspåret från Best Coasts kommande debutalbum Crazy For You, är ännu en utmärkt låt i en serie av lika utmärkta mp3:or som har släppts under året. I “Boyfriend” är den soldränkta, mollbaserade ljudbilden återigen på plats, men tonen är för första gången återhållsam och ömsom deprimerande, ömsom glad. Hon sjunger om att vilja bli ihop med någon som “bara är en vän” och som hon inte ens är säker på gillar henne tillbaka, men som hon känner, välvilligt, hade varit mycket bättre för honom än den “snyggare och smalare” tjejen med en “collegeexamen” som just nu tävlar om hans uppmärksamhet. Om det bara vore så enkelt, verkar mantrat vara. Som tur är kan undertecknad — nyligen kallad lo-figenréns svar på Se & Hör – bekräfta att Cosentino just nu dejtar Nathan Williams från likasinnade noisepopgruppen Wavves, så budskapet vi kanske borde bära med oss är att allting löser sig i slutändan.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Kid Cudi, “REVOFEV”
Everymanrapparen Kid Cudi, älskad bland aficionados av tajt åtsittande byxor och hatad av hiphop-purister, är tillbaka med ett färskt nytt jam från sitt kommande album Man On the Moon II: The Legend of Mr. Rager, uppföljaren till hans debut Man On the Moon: The End of Day från förra året. Och likt på majoriteten av debutens spår är Cudder tillsynes återigen deppig; han pratsjunger något till sin storebror, förmodligen livsråd om den stora, stora världen, och ger antydningar om sin känslosamma själ, sina inre plågor som ingen annan förstår. Men “REVOFEV” (förkortning av “Revolution of Evolution”) är trots det ett utmärkt spår, producerat av Plain Pat, som bygger upp den anmärkningsvärt lunkande taktarten med ett psykadeliskt gitarriff och ett Tin Pan Alley-ringande pianokomp. Vid närmare eftertanke bär låten vissa likheter med “I Need A Dollar“, ledmotivet till HBO:s How To Make It In America i vilken Cudder spelar en mindre roll. Det är uppfriskande att mainstream-hiphop kan vara såhär avvikande ibland, trots antydan på det motsatta.

Fotokredd: Green Label Sound

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Wavves, “Post Acid”
Det första som slog en när man lyssnade på Wavves debut Wavves och den senare uppföljaren Wavves är att Wavves (framöver utskrivet som Nathan Williams) gillar att gömma några ganska oemotståndliga melodier i sin skräniga lo-fi-punk, en ljudbild som till en början gjorde det svårt att komma närmre hans låtar. Men likt tillsynes alla andra som fick sin start i de senaste årens frodande lo-fi-scen har Williams insett att det ibland är bättre att låta sina låtar stå på egna ben, utan pastisch och gimmick. Vilket leder oss till “Post Acid”, den första singeln från kommande albumet King of the Beach. Som utlovat har den ständige slyngeln hittat ett par fungerande mikrofoner — ja, kanske en hel Pro Tools-uppsättning — och levererat ett finstämt paket skejtpunk där den förhöjda känslan av sommar, att bli hög och hålla hand är förekommande teman. Det där är saker som inte nödvändigtvis kräver en putsad produktion, men det hjälper onekligen att förstå vad han sjunger. Så tack Wavv — fan, Nathan Williams.

Fotokredd: Levi's

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Dirty Projectors, “I Dreamed I Saw St. Augustine”
Dirty Projectors har tagit tillfällig semester från sina sedvanliga taktbyten, antifoner och ringlande gitarrloopar och tagit sig an en chockerande normal cover på Bob Dylans klassiker “I Dreamed I Saw St. Augustine” från John Wesley Harding. Covern är en del av Levi’s Pioneer Sessions, denimjättens svar på något i stil med Daytrotter där band får göra covers på låtar av några av världens mest inflytelserika artister. Vi hade gissat att Dave Longstreth och co. skulle ha valt något mer esoteriskt, som t ex en traditionell dödsmarschsång från Botswana eller något från Dylans mindre hyllade kristna period. Det hade känts mer logiskt. Men vi gillar dem även såhär, behärskade och vågat traditionella, med fokus på Haley Dekle, Amber Coffman och Angel Deradorrian och deras oförlikneliga stämsång.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Kanye West feat. Dwele, “Power”
Sedan den där incidenten förra året som involverade en tonårsidol och en gigantisk flaska courvoisier, har Kanye West gömt sig i sin privata studio i Hawaii och arbetat på sitt femte album Good Ass Job, Popponnys officiellt mest efterlängtade album någonsin (inte någonsin). Rykten gör gällande att ‘Ye har lämnat bakom sig det auto-tuneade kvidandet från 808’s i förmån för ett back-to-basics-betonat boom bap-sound, en uppdaterad version på 90-talets Bed Stuy-crew och dess likar. Listan av producenter verkar onekligen stödja denna teori; giganter från eran som RZA, Q-Tip, DJ Premier, Pete Rock och No I.D sägs alla medverka som medproducenter på albumet som förväntas släppas någon gång i september.

Läs mer; plus, den första officiella singeln från ceo →

Fotokredd: Forrest Casey

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Toro Y Moi, “Leave Everywhere”
En av grundpelarna i förra årets knoppande catchphrase-genre chillwave var South Carolinas enmansband Toro Y Moi, även känd som Chazwick Bundick. Chillwave var en löst beskriven, blogguppfunnen term — till en början på skämt — som tog den drogade ambientkänslan av shoegaze och slog ihop det med den mer festliga partykänslan i klubbmusik, fast medvetet lågbudget med ljud som tonas in och ut till synes på måfå. Hur fint det än må ha varit var det alltid en av dessa trender som hade ett bäst före-datum redan innan Wall Street Journal och New York Times upptäckte det. Därför är det uppfriskande att Toro Y Moi verkar ha lämnat chillwave bakom sig med sin nya singel “Leave Everywhere” som släpps på sju tum i juli. Laptopen har här bytts ut mot ett mer organiskt förhållningssätt, med levande instrument och hjärta-på-ärmen-sång som lutar mer åt garage och doo-wop än den 80-talschic som bäst beskrev hans tidigare sound. Det är ett smart drag, och ett som med största sannolikhet kommer göra att Bundick rider på vågen (whoops) mot fortsatt relevans även bortom sommaren 2009. Ledsen, Neon Indian.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Sleigh Bells, “Tell ‘Em”
Brooklynduon Sleigh Bells är ett av de där buzzbanden vars uppkomst som årets mest omtalade är en källa för oerhörd fascination. Men trots stöd från flickidolen Joe Jonas och skivbolagsbossen M.I.A., “Best New Music”-rubriceringen, en artikel i New York Times och oräkneliga svansviftande blogginlägg är Sleigh Bells ett band som är relativt säker från den överhängande motreaktionen — den obligatoriska bloggbacklashen — på grund av oenigheten deras musik med största sannolikhet kommer frammana. Det är fantamej riktigt udda musik.

Läs mer och kommentera! →

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Best Coast, “Our Deal”
Vår själsfrände i kattbesatthet, Bethany Cosentino från Best Coast, har släppt ännu en ny mp3:a som är tagen från hennes kommande fullängdsdebut. Lustigt nog är den också tagen från den virala webbserien Bright Falls, en sorts prequel till det kommande XBox 360-spelet Alan Wake. Ja, Bethany har blivit hipp för tv-spelspubliken. Det finns däremot inget tv-speligt med “Our Deal”, det mest girl group-aktiga hon har gjort hittills, blottad från noisebilden som definerade hennes tidigaste singlar och så satans somrig att vi knappt vet vart vi ska ta vägen. Förhoppningsvis kan hon ta med sig lite av den försommarglädjen till Sverige när hon spelar här nästa månad. Vi ska definitivt introducera våra katter för henne.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Big Boi, “Shutterbugg”
“I’m shittin’ on niggas/And pissin’ on the seat,” påstår Big Boi i den studsande nya singeln från den (äntligen!) nära förestående Sir Lucious Left Foot: The Son of Chico Dusty, rapvärldens mest oändligt gisslantagna rapgraal (efter Detox kanske, men mer om det senare) som verkligen (verkligen!) kommer att släppas den 4:e maj. “Shutterbugg” är en ogenerat prålig och oanständig sommarbanger där Big Boi slänger ut referenser till Soul II Soul (”Back to life/Back to reality”), Wu-Tang Clan (”Protect Ya Neck!”), Geto Boys och UGK, och bevisar för en gångs skull att Sir Lucious inte kommer bli rapvärldens Chinese Democracy. Inte för att vi var särskilt oroliga med de också fantastiska “Shine Blockas” (undertecknads sjätte favoritlåt förra året) och “Fo Yo Sorrows”, men sen är den här låten också producerad av Scott Storch, som inte bara har rapvärldens roligaste namn utan också dess fånigaste utseende. Vi älskar dig, Scott Storch!

Gayngs frontman Ryan Olson.

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Gayngs, “The Gaudy Side of Town”
Justin Vernon, bättre känd som snubben som inte kan stava på franska, är tillbaka igen med ännu ett sidoprojekt. Eller, hans vän Ryan Olson, tillsammans med medlemmar från bland annat Solid Gold, är och har anlitat Vernon att sjunga backup på supergruppens första singel “The Gaudy Side of Town”, en klyfta papparock i samma ådra som ELO, 10cc och Roxy Music. I princip vit snubbe-r&b helt igenom. Och dessutom, den där avlägsna och silkeslena saxofonen klarineten? Helt och hållet “Careless Whisper”, vilket såklart är den officiella hymnen för sliskighet (det är fakta, försök inte vara oense med oss här). Men det hela fungerar, precis som i fallet Ariel Pink och årets hittills bästa låt “Round and Round“, på grund av den fullständiga uppriktigheten och den genuina kärleken för popmusikhistoriens mörka vrår (du vet, silkeslena saxofoner-vrån).

Plus: Brother Ali & Fashawn, och All Saints Day →