I den kommande filmen The Runaways spelar Dakota Fanning (Twilight!) Cherie Currie, sångaren i det inflytelserika punkrockbandet The Runaways som också bestod av Joan Jett, i filmen spelad av Kristen Stewart (Twilight!). Och självklart har Fanning även spelat in en musikvideo till bandets mest kända låt “Cherry Bomb”. Det är ett exakt porträtt av den småporriga estetiken The Runaways ståtade med, men vi kan inte hjälpa att känna oss lite gammelmodiga (och generade) vid synen av Fanning, som vi har sett växa upp i oräkneliga “alldeles för vuxen för sin ålder”-filmer, iförd enbart knappt-det-syns-underkläder och inga byxor. Men att vara 15 (som Fanning var när filmen spelades in) och ha tillgång till en storfilmsbudget när man vill leka rockstjärna är i princip det bästa vi kan tänka oss. Lyllo henne.

Se videon efter hoppet →

Fotokredd: Jon Bergman

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. MGMT, “Flash Delirium”
MGMT har äntligen släppt det första smakprovet från duons andra album Congratulations, det utlovade singelfria albumet som också har äran att begåvas med årets andra fulaste omslag (nummer ett? CocoRosie såklart). “Flash Delirium” innehåller flöjt och handlar om… well, vi har ingen aning vad den handlar om. Det är egentligen allt du behöver veta. Men om du vill veta mer så låter det som ett interludium mellan de märkligaste delarna av ett Gong-album med lite Beck inslängt i mixen. Det positiva är att vi troligtvis inte kommer bli tjatade på att spela den här nästan gång vi dj:ar. Congratulations, minsann.

Christmas on Mars var The Flaming Lips första långfilm, en kännetecknande knasig historia om en astronautkoloni som hallucinerar inuti en döende rymdutpost på Mars, som tog över 7 år att producera (främst på grund av självfinansieringsstrategin). Projektet verkar ha gett Lips frontman Wayne Coyne mersmak, som berättar för Billboard att han har påbörjat inspelningen av en ny film med sina bandmedlemmar — och han har minst sagt en hel del intressanta skådespelare i åtanke för projektet. “Jag är i processen att be Justin Timberlake ta del i projektet; om jag har tur lyckas jag trötta ut honom i ett år till”, berättar Coyne. Om det låter som en knasig idé (det är en knasig idé), kom bara ihåg att Timberlake jammade med Flaming Lips på Top of the Pops för några år sedan. Vi hoppas bara att det tar mindre än 7 år innan vi får se Timberlake utklädd till Påskharen på film. [Billboard via Playlist]

Den första riktiga teasertrailern till Tron Legacy, uppföljaren till kultklassikern från 1982 som bröt ny mark för hur datorgenererade effekter kunde användas i långfilmer, släpptes för några månader sen. Det var i princip en enda lång infomercial utformad för att ge oss en första titt på estetiken i den uppdaterade Tron-världen, samt innehöll det första smakprovet från Daft Punks efterlängtade soundtrack, duons första riktiga musik sedan Human After All från 2005. I natt släpptes den första riktiga trailern — den innehåller dialog! — och den är lika häpnadsväckande maffig som vi, som fans av originalet, vågade hoppas. Låten som används i trailern är också en Daft Punk-låt som har skrivits specifikt för trailern, men om du inte är ett fan av Daft Punk kan du alltid föreställa dig trailern tonsatt till “12:51″ av The Strokes.

Se trailern efter hoppet →

Fotokredd: Kajsa Lindström

Innan våren 2010 var Brooklynbandet Yeasayer främst kända för att vara ett utomordentligt liveband. Deras debutalbum All Hour Cymbals var en ojämn prestation, mestadels bra med enbart en handfull utmärkta låtar; på scen var de den trippiga, psykadeliska varianten av Fleet Foxes obestridliga harmonier, en hippieaktig och tribalfunkig show som lyckades engagera publiken mer än sina samtida kollegor från Brooklyns art rock-scen. Modell 2010 av Yeasayer, den som följer deras senaste, mer poppiga andraalbum Odd Blood, är fortfarande ojämn, men har nu en liveshow som överträffar även sin egen högt satta ribba.

Läs mer och kommentera! →

Fotokredd: Enrico Fuente/flickr.com

Det här var en av de få gånger i Sverige då ett förband värmde upp publiken istället för en DJ inför kvällens hiphop-akt. Från ingenstans bekräftade Brother Ali via Twitter att Grieves och Budo från USA skulle delta i den pågående Fresh Air-turné som nu börjar närma sig sitt slut. Grieves och Budo påminner publiken om att man kan göra vad som helst; hela deras akt känns väldigt inspirerande, jordnära och svenskt, och det går inte att förbise att detta är deras första show i Sverige. Jag menar: kallprat om isbjörnar, isländskt godis och tråkiga skämt är något vi gärna kan vara utan. Genom att visa kärlek och uppskattning till den svenska publiken fullföljde de sitt uppdrag och fick publiken varma i kläderna, något som huvudakten Brother Ali emellanåt hade svårt med att följa upp.

Läs mer och kommentera! →

Talib Kweli på Mejeriet i februari. Fotokredd: Fredrik Slättman

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

1. Reflection Eternal, “In This World”
“In This World” är den första officiella singeln från Reflection Eternals kommande album Revolutions Per Minute, duons första album sedan den högaktade debuten från 2000. Beatet av Hi-Tek, ett soulfyllt, bastungt nummer, avviker från den minimalistiska produktionen duon etablerade i början på 00-talet och är också en hel del långsammare än vad vi är vana att höra. Det passar dem väl dock, i synnerhet för Talib Kweli, vars omkonstruerade, mindre stavelsetyngda flow är den riktiga dragningen här — bortsett då från den fullkomligt meta-fantastiska samplingen av Jiggas vers från The Black Album (”If skills sold, truth be told/I’d probably be, lyrically, Talib Kweli”). Om han inte är försiktig kan även det här få för sig att sälja. [Lyssna: Soundcloud]

Videokända rockbandet OK Go har släppt ytterligare ett utmärkt klipp, den här gången till bandets nya singel “This Too Shall Pass” som låter lite som ett Flaming Lips cirka At War with the Mystics med ett Prince-komplex. Men det här handlar inte om den bestämt medelmåttiga låten, utan om den fantastiskt komplicerade manicken byggd av Rube Goldberg som är videons mittpunkt: Det börjar med fällandet av en ensam dominobricka, inkluderar tillintetgörandet av ett piano, en tv (som visar bandets video till “Here It Goes Again“), och fallande paraplyer. Om de fortsätter att göra fler såna här underhållande musikvideor borde de kanske skippa det här med album helt och hållet.

Se videon efter hoppet →

Idol-deltagaren Amanda Jensen rörde folk till tårar med sin version av 'Hallelujah'. Fotokredd: svt.se

Under den senaste månaden har Leonard Cohens klassiker “Hallelujah” upplevt vad som känns som sitt femte uppsving i popularitet på mindre än 10 år. Under insamlingsgalan Hope For Haiti Now gjorde Justin Timberlake en avskalad version av låten på ett ensamt piano; strax därpå var det k.d. lang som öppnade vinter-OS i Kanada med sin egen version; och på den amerikanska upplagan av Idol gjordes ett montage av alla deltagare när de hyllade Jeff Buckleys version av låten, som återfinns på hans album Grace från 1994. Så vad är anledningen till låtens fortsatta dominans i popkultursfären?

Slutna ögon är nyckeln →

Fotokredd: Mattias Hinderson

Christianias Loppen och dess bländande enkelhet, charm och undertryckta erinrande om en svunnen tid är garanterat att förstärka vad man än råkar se där. Så var fallet x 10 för Baltimores drömpopstoltheter Beach House, tills nyligen kända för sin dimmiga, reverbtyngda… ehm, drömpop, men som på senaste albumet Teen Dream har breddat sin ljudbild att vara mer än så: I fredags, på ett fullsmockat Loppen (hela 400 personer!), lät och såg de bättre ut än vad de troligtvis hade gjort på en större, mer strikt kommersiell scen.

Läs mer och kommentera! →