Inlägg sorterade efter "Musikvideo"
Videokända rockbandet OK Go har släppt ytterligare ett utmärkt klipp, den här gången till bandets nya singel “This Too Shall Pass” som låter lite som ett Flaming Lips cirka At War with the Mystics med ett Prince-komplex. Men det här handlar inte om den bestämt medelmåttiga låten, utan om den fantastiskt komplicerade manicken byggd av Rube Goldberg som är videons mittpunkt: Det börjar med fällandet av en ensam dominobricka, inkluderar tillintetgörandet av ett piano, en tv (som visar bandets video till “Here It Goes Again“), och fallande paraplyer. Om de fortsätter att göra fler såna här underhållande musikvideor borde de kanske skippa det här med album helt och hållet.
När man tänker på en musikvideo av en av konstformens största namn, Michel Gondry, är ord som “DIY”, “nyckfullhet” och “påhittighet” alla gemensamma nämnare. Även: de får dig oftast att le. Vilket också är fallet med hans senaste video till “Open Your Heart” av L.A.-musikern Mia Doi Todd, där Mia leder en grupp färgkoordinerade människor runt stan som, likt ett frekvensspektrum, skiftar färg efter musiken. Men eftersom det är Gondry det handlar om har dansarna givetvis inte fifflats med i datorn i efterhand; det är lika analogt och hemmagjort charmigt som alltid.
YouTube har alldeles nyss utannonserat vilka musikvideor som var årets mest sedda på den populära videosajten, och med ganska stor marginal var “I Know You Want Me” av amerikanska rapparen Pitbull (som, ganska snopet, ser mer ut som en deoderant än en pitbull) den stora segraren med över 83 miljoner visningar. Det är en hel del visningar. På både andra- och tredjeplats hamnade “Achy Breaky Heart”-avkomman Miley Cyrus och hennes videor till “The Climb” (64+ miljoner visningar) och “Party in the U.S.A.” (54+ miljoner visningar). Så vad betyder allt det här? Att vi kanske inte borde låta allmänheten bestämma något, någonsin.
Det låter kanske inte riktigt klokt. Men vilka är vi, logikpatrullen? Hursomhelst har Mupparna gjort en alldeles egen version av “Bohemian Rhapsody”, framfört med mer chutzpah än Wayne och Garth, mer övertygelse än handfjärtsversionen, och med betydligt mer personlighet än gammal datorhårdvara. Vi tillskriver det till Animal, som ger låten den tyngd som krävs bakom trumsetet. Hans rop på “mamma” må vara smått okonventionellt, men entusiasmen är helt enkelt oemotståndlig. Team Animal! Det är också betryggande att veta att, oavsett hur udda det här kan uppfattas, så är det fortfarande mer logiskt än en Lady Gaga-video.
Nej, det här inlägget är, mot förmodan, inte relaterat till The Twilight Saga: New Moon. Ledsen att göra er besvikna, Twilight-heads. Det handlar istället om Brooklynbandet Vampire Weekend och deras nya video till “Cousins”, den andra låten att släppas från deras kommande, tv-spelsinspirerade andraalbum Contra. I kontrast till den mer särskilt Vampire Weekend-iga “Horchata” är “Cousins”, som bandet redan har spelat live ett tag, ett mer okonventionellt grepp — mer punkigt och mindre Afrika-via-Paul Simon — och den är desto bättre för det. Approachen till själva videon verkar ha varit att korsa enkelkameravinkeln från U2:s “Sweetest Thing” med de technicolorvackra explosionerna från Sonys Bravia-reklamer. Det funkar, men i processen lyckas vi spy upp gårdagens middag av alla kameraskakningar, vilket — inte är så bra kanske.
Det är svårt att se, men det här är faktiskt Dylan i en blond peruk.
Om det inte vore så att han har banat väg för det mesta inom populärmusik är vi inklinerade att kalla Bob Dylans senaste jultomteupptåg för en beef med Weezer om vem som kan göra de mest absurda grejerna i samband med ett skivsläpp. Visst, Weezer har alltid varit lite knasiga, men Dylan är själva urpappan för excentriska utsvävningar. Det är därför ingenting egentligen förvånar oss med hans nya video till “Must Be Santa”, från välgörenhetsjulalbumet Christmas In the Heart, där Dylan, iförd en blond peruk (ja, även det låter klokt), dansar runt på en upprorisk fest där till slut ett slagsmål bryter ut. Det är faktiskt inte ens särskilt långt ifrån vad vi föreställde oss när vi smyglyssnade på hela albumet och konstaterade att Dylan lät “som en obehaglig farbror med ett överflöd av glögg i systemet”. Bortsett då från att han i den slutgiltiga videon mer ser ut som en karaktär från Jodorowskys fullkomligt skogstokiga Santa Sangre än någon faktisk Santa Claus.
Se videon på RollingStone.com.
När det gäller spännande, men alltmer underliga och knepiga videor, är Lady Gaga utan tvekan drottningen. Ingenting avviker från denna formel i videon till Gagas spritt språngande galna nya singel “Bad Romance”, där vi får se sångaren greppa sitt skrev framför en spegel och dansa entusiastiskt framför vad som ser ut som den ryska maffian. Men också, är det här en annons för rysk vodka? Det verkar så. Det är givetvis inte allt, som du kan se efter hoppet, men det är i princip en omöjlighet att vid denna punkt tycka illa om Lady Gaga.
På tal om karriärer som mirakulöst nog inte är över: Danska stoltheten Aqua är tillbaka med en ny singel och en ackompanjerande video taget från deras senaste Greatest Hits. Som om ett helt årtionde inte just har gått förbi. Och den mest överraskande grejen med hela det här är att låten — med dess Kylie-aktiga charm — inte är helt och hållet förskräcklig! I själva verket hade vi kunnat ta det hela på allvar om den ständige pajasen René Dif inte hade varit med; hans stridsrop är liksom ämnade för partyrepliker åt Barbie och inget annat. I varje fall, “My Momma Said”, efter hoppet!
Den ständigt experimenterade franska videokonstnären Vincent Moon, som gick i spetsen för en ny sorts musikvideor med den utmärkta webbserien Take Away Shows, har återvänt med ett helt nytt projekt vid namn Temporary Areas som ämnar att dokumentera kreativitet — främst då musik — från platser runtom världen. Först ut är Köpenhamn, där Moon har samlat 9 stycken lokala band för en impromptu jam-session i en lägenhet — improviserat utan att klippa, “massor av påfrestning” och ett sorts “dokument av en stad och dess kreativa liv”. Resultatet av den första videon, Temporary Copenhagen, kan skådas efter hoppet.
Så videon till Death Cab for Cuties New Moon-bidrag — den officiella signaturmelodin till årets puerila ångest — har nu släppts, och vad “Meet Me on the Equinox” saknar i samtida relevans gottgör den mer än väl med en hook med hull och hår. (Det är nu jag erkänner min avundsjuka mot sångaren Ben Gibbard och hans giftermål med Zooey Deschanel. Dags att boka tid hos frisören.) Och det finns något visst med låten; det kanske är dess hymnaktiga 90-talssvulstighet, fast vi tror mer att det är gitarristen Chris Wallas utmärkta och oehört underhållande nya barr. Vad är det för något? (tips@popponny.se) Dessutom, i klippet finns det en hel del slow motion-springande som vi förmodar har något att göra med att fly från vampyrer eller varulvar eller något sånt. Ser det ut som att vi egentligen vet något om den här Twilight-grejen eller?
I sin nya video till solosingeln “The Hollow Earth”, en del av 12″-paketet tillsammans med den tidigare debuterade singeln “Feeling Pulled Apart by Horses“, har Thom Yorke rekryterat artisten och filmskaparen Raymond Salvatore Harmon som har sammanställt en myriad av bilder som växlar frenetiskt över en scen av vad som ser ut som en entré av något slag. Om du kisar ögonen tillräckligt hårt kan du även se en del av den ökända graffitiartisten Banksys verk. Så subversivt!
Men den är ganska okej ändå! För sin comebacklåt “Bodies” har Williams anlitat demonproducenten Trevor Horn, och i vad man kan anta är ett försök att apa efter The Buggles karriärdefinierande MTV-hit, har Williams valt att kalla sitt kommande album Reality Killed the Video Star. Lite som hur vi inte nuförtiden hellre spenderar tid framför internet än i verkligheten, Williams? Hursomhelst — Trevor Horn!
I videon till låten är Robbie på något sätt fångad i öknen och försöker fly med hjälp av sin motorcykel. Sen med hjälp av en bil (vilket råkar vara lotsad av Williams flickvän i verkliga livet), och slutligen ett flygplan. Videon kommer med andra ord inte att vinna några priser eller något, men hey, låten växer på en.
Svenska jj fortsätter att vara en gåta, en nötknäckare av stora proportioner som fortfarande ingen i media vet att skvatt om. Vilket givetvis är exakt vad de/den vill. Samtidigt som världen blir allt mer transparent — med Twitter, bloggar och Facebook, och ett medvetet prostituerande av sin image, som måsten för en aspirerande artist — gör det mystiska bandet jj tvärtom och låter musiken tala för sig själv. De som trodde att det skulle förändras när bandet stod på scen trodde också fel; rapporter från deras allra första spelning i Umeå i lördags har nämligen lyst med sin frånvaro. Hur det blir med den kommande spelningen i Stockholm, den 23:e september, är fortfarande ovisst, men visst finns det driftiga paparazziamatörer där ute som kan göra ett tappert försök till att blotta bandets identitet?
Modest Mouse har äntligen släppt den animerade musikvideon till “King Rat” (från deras senaste EP No One’s First, And You’re Next) som Heath Ledger koncipierade och började regissera innan han dog. Och trots den supergulliga animationen är twisten, dess antivalfångsttema, en ganska obehaglig syn. Vi hoppas att ni inte åt val till lunch — det hade varit förargligt.
Neo-soulartisten Raphael Saadiq släppte förra året sitt fjärde album, The Way I See It, som slutligen blev en kritikerhyllad platta och även nominerad till tre amerikanska grammisar. Idag får vi se honom i den skepnad han passar bäst i; han har hoppat in i sin fantastiska tidsmaskin och spelat in en video från 60-talet till låten “Let’s Take A Walk”. Videon är en “throwback” till de gamla koreograferade videorna från förr, säger Saadiq själv, och rutinen tjejerna kör i videon är en klassiker — med helikopterkameran (inte den sexuella sorten) och karatesparkar rakt ut i luften. Vem som nu än regisserat videon lyckades i alla fall att fånga den härliga 60-talskänslan och samtidigt göra oss nostalgiska för tiden då man faktiskt köpte sin musik.
Välkommen,
Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →
Vad är det med teatern?
Den debatt om sexuella trakasserier inom kulturbranschen, och då särskilt scenkonsten, som Popponny rapporterat om förut pågår fortfarande.
Som portal för …
Brother Ali predikar för omvärlden
Det här var en av de få gånger i Sverige då ett förband värmde upp publiken istället för en DJ …
Beach House, drömpop och drömmen om tonåren
Christianias Loppen och dess bländande enkelhet, charm och undertryckta erinrande om en svunnen tid är garanterat att förstärka vad man …