2010 blev året då DN gav sin första nolla i betyg och Pitchfork gav sin första 10.0 på åtta år. Men utöver Black Eyed Peas fantastiskt dåliga The Beginning och all annan kommersiell skit som släpps så har tjugotio varit det bästa musikåret på mycket länge. Det har varit året då ingenting varit för mycket, för spretigt, för genreöverskridande eller för idérikt. Omedvetet har världen tio år senare försökt toppa milleniumskiftet i storslagenhet. Men 2010 har också varit året när artisterna blev marknadsförare på riktigt. Kanye har bevisat det, Robyn har bevisat det. Och just det, på vägen lyckades de helt omskapa bilden av sig själva också. Jisses, 2010, du var fucking ace. Tack för allt.

Läs mer och kommentera! →

Bloggosfärens färskaste mp3:or.

Robyn ft. Snoop Dogg, “U Should Know Better”
Trots samarbetet med Snoop konfirmerar andra singeln från Robyns kommande Body Talk Pt. 2 det vi redan trodde: del två kommer inte att toppa del ett. Men det är okej; med insikten att vi faktiskt aldrig någonsin kommer att tas ifrån den akustiska (och bättre) versionen på “Hang With Me” kan vi också närma oss uppföljarlåten med en smula mer öppensinne. Olikt spåren på Pt. 1 närmar sig “U Should Know Better” dubsteptrakterna och tar sig därmed fram i en helvetisk fart utan en bpm-tanke på morgondagen. Textkontentan utgörs av uppkäftiga argument för varför man borde veta bättre än att fucka med vare sig Robyn eller Snoop, vilket — enligt texten — till och med Vatikanen lärt sig. Ha! Lyssna och hitta din mest bam-iga textrad du med.

Fotokredd: Getty

Efter en vecka med ett konstant spelande av NY-klassikern Illmatic har Way Out West-ledningen lyckats läsa våra tankar och gjort klart med bokningen av hiphopikonen Nas till årets upplaga av festivalen. En bokning som i vår bedömning äntligen gottgör den medelmåttiga hiphoplineupen från förra året; en monumental sådan. Men även den politiska undergroundduon Dead Prez, som är aktuella med mixtapet Pulse Of The People och ett kommande album, har blivit klara. Så är även fallet för Twitter-glada Robyn och Stockholmbaserade [ingenting].

Robyn, Nas, Dead Prez och [ingenting] klara [Way Out West]

Att USA:s enda egentligt trovärdiga nyhetskälla är något så mycket som ett satiriskt nyhetsprogram är självklart lite av en sensation — men när The Daily Show är lika träffsäkert som i videon nedan är det kanske inte lika förvånansvärt. För att skingra på den absurda sensationalismen från mupparna Glenn Beck, Neil Cavuto och Bill O’Reilly på tv-kanalen [Faux] News så åkte Daily Shows nygamla korrespondent Wyatt Cenac på studiebesök till det kalla och socialistdrabbade Sverige för att ta reda på just hur hemskt vi har det.

Mitt ibland klyschor om vår kvinnliga befolknings överlägsenhet och våra smått vansinniga kockar tar Cenac också chansen att hälsa på hemma hos Robyn, den enda popstjärnan som idag har haft en någorlunda succé där borta i det förlovadet landet, för att se om iallafall våra popstjärnor har ett någorlunda dekadent liv. Och ja, sanningen är ibland brutal.

Se videon efter hoppet →

Jag är en sucker för SVT:s kulturprogram. Seriösa men aldrig pretentiösa - lite som ens goda vänner typ. Som nu, när klockan börjar närma sig tre på lördagsnatten och jag ännu inte har tagit mig ut till mina riktiga polare. Istället sitter jag och zappar igenom SVT:s programarkiv och fastnar för Kobras intervju med Robyn som sändes i etern i onsdags (men inspelad i våras).

Med risk för att bli nostalgisk. Nej, fuck it förresten. Vi kan väl bara konstatera att vi nog alla har en speciell relation till poptjejen som sjöng in Show me love för drygt tio år sedan.

I programmet får vi följa Robyn under två hektiska dygn när hon på nytt försöker med en USA-lansering av sin nya platta (förra gången, för exakt tio år sedan nu, fick hon besviket åka hem när det inte lyckades). Som en androgyn mini i för stor baseballjacka springer hon runt på Manhattans gator och gör både David Letterman och skivsigneringar. Sprider sin star quality på ett världsvant, ödmjukt sätt och är säkert triljoner gånger mer mogen och medveten än sist det begav sig.

Som när hon blir personlig med programledaren Kristofer Lundström (luv him) och kaxigt förkunnar att hon aldrig velat vara indie, att hon mycket hellre vill nå ut till en bred massa. Men att det är nödvändigt att ha hundra procent kontroll över sin musik, något som ett stort skivbolag aldrig gett henne. Fan vilken pondus hon har jobbat upp, slår det mig. Alla flockas kring henne, creddiga eliten vill samarbeta, trots att hon utan att skämmas går ut med att vara mainstream.

Det har länge surrat kring Robyn, det är inte på något sätt news. Men Kobra-intervjun ger en väldigt bra bild av den drivna och medvetna personen bakom. Missa inte intervjun!