Men kommer han att lyckas?! Åh coolhet, alltid så ombytligt. För sitt senaste kapitel i det pågående Record Club-projektet — där indiestjärnan gör hela albumcovers av legendariska album och, eh, mindre legendariska — har Beck valt att spela in covers på varenda spår från new age-stjärnan Yannis miljonsäljande musikalbum Live at the Acropolis från 1994, ett album som din mamma garanterat äger eller har ägt. Till sin hjälp har han Tortoise som spelar majoriteten av instrumenten, och Thurston Moore som improviserar sångtext till de ursprungligen instrumentala låtarna. Du kan redan nu höra albumets första spår “Santorini” efter hoppet. Härnäst: en cover på Lars Hammonds “Mystic Surrender“.
Snubbarna i OK Go har gjort ännu en video, deras andra i ordningen från bandets senaste album Of The Blue Colour of the Sky, som filmades under 18 timmar i Echo Park i Los Angeles förra månaden. Resultatet är en stop-motion-fest som inkluderar färgkoordinerade bandmedlemmar, flashmobliknande dans och en allvarligt efterhängsen gås. (Ja, gåsen är utan tvekan videons höjdpunkt, och det trots vi malmöiters hat-kärlek-relation till gäss.) “End Love” må inte vara lika minituöst planerad eller avancerad som Rube Goldberg-maskinen i bandets förra video, men det är garanterat att du kommer se den inbäddad på tusentals webbplatser inom de närmaste tolv timmarna, varvid alla kommer börja snacka om “den där gåsen”. En ganska stor prestation.

Helgminuten är tillbaka, efter ett par veckors uppehåll här på bloooggen. Denna gången dubbelt så långt, dubbelt så mycket! Helgminuten är vår mest lokalt förankrade kategori, som ger utrymme åt malmöprofiler och deras noga utvalda helgtips. Denna vecka hängde Kajsa Haidl med de två konstnärerna (eller ska vi säga “problemlösarna”?) Andrea Andersson och Rasmus Ohlson som ställer ut graphic stuff på helgens avgångsutställning på Ateljen, Kristianstadsgatan. Det snackades bl a om vilda djur, sommarens nya sport, framtiden och hur svårt det kan vara att vara konstnär ibland. With love: Trevlig helg!
Lionsgate har släppt den första trailern till Buried, Sundance-succén om en man och hans kista, med en oförklarligt oupplyst mobiltelefon, som utspelar sig helt och hållet under jorden. Klaustrofobiskt! Trailern är också lika minimalistisk som konceptet är enkelt, utspelad nästan helt i mörkret ända till slutet då Ryan Reynolds inser att han har en zippotändare bekvämt belägen mellan sina skinkor. (Hör här, det är mörkt, vi kan inte vara säkra på exakt var.) Men hur hamnade då Ryan Reynolds under marken från första början? Enligt den officiella synopsisen spelar Reynolds en privat entreprenör som har kidnappats och blivit levande begravd av lösensummahungriga irakier. Han har bara 90 minuters luft kvar innan han dör (så lämpligt) och tvingas förhandla sin väg ut med hjälp av enbart en tändare (aha!) och en mobiltelefon. Tydligen kommer även en stor orm på besök i kistan, vilket är läskigt, och något vi gissar Samuel L. Jackson är ganska upprörd över. Och här är vår fråga till er: vilka andra skådespelare skulle ni vilja se begravda?
I stället för en faktisk musikvideo, ni vet, med budget och ett sken av att försöka representera låtens innehåll och estetik, har The Black Keys — nej, The Black Keys skivbolag Nonesuch Records — valt att återvända Frank för den inofficiella men ändå rätt officiella videon till “Next Girl”, den andra singeln från bandets kommande album Brothers. Frank är den bedårande dinosauriedockan som även syntes i den ännu mer lågbudgeterade videon till “Tighten Up”, men den här gången får han betydligt mer att göra: Likt en rappare glider Frank runt bland bikiniklädda brudar, som alla vill ha honom så klart, och visar upp rätt fräcka mima-med-till-låten-skills för kameran. Hur som helst, det är en utmärkt singel från ett ännu mer utmärkt album och även om bandet inte gillar Frank, så gör vi definitivt det.

Efter en veckas uppehåll är det återigen dags för Helgminuten här på Popponny! Denna vid namnet aningen missvisande artikelserie som låter Malmöprofiler berätta om tips inför den stundande helgen. Vissa har redan betats av, så som Jonas Grönlund, Tara Moshizi och Tone Schunnesson. Denna vecka är det dags att låta klubbarrangören och Selfmade-do:ern Staffan Lindberg tala ut om sin Malmöhelg. Popponnys Kajsa Haidl träffade upp Staffan på S:t Knuts Torg igår eftermiddag för att lapa sol och prata “techno/house”-begreppet, förkortningar och varför hemmafester alltid misslyckas.
En varning är härmed utfärdad. Videon till “We Are Water”, den senaste singeln från HEALTH:s utmärkta album Get Color, innehåller en hel del blod. Och, ja, vi vill inte avslöja för mycket, men den sista scenen är inte för känsliga tittare — eller för någon för den delen. Det är inte exakt en porrvideo, men kanske ännu mer olämplig och innehåller en machetesvingande galning som jagar en tjej genom skogen, Evil Dead-style. Hursomhelst tycker vi helt klart att ni borde se den, för Eric Wareheim, som till vardags är ena halvan av komediduon Tim & Eric, har till och med överträffat sig själv och sina tidigare musikvideor. Awesome Video, Great Job!
Kolla in en ny video till The Dead Weathers singel ‘Die by the Drop’:
Den är ganska läskig och är regisserad av Floria Sigismondi, som nyligen debuterade som långfilmsregissör med The Runaways-filmen. I varje fall, du kan se den här. (Obligatoriskt omnämnande att den här videon finns på internet trots Jack Whites önskemål.)
När det gäller porrparodier på kända filmer brukar porrindustrin i regel sträcka sig så långt som att hitta på en riktigt fyndig titel och sen fortsätta att tillhandahålla generösa mängder nakna kroppsdelar runt det papperstunna konceptet (enligt vår research då). Men hos New Sensations och Hustler Studios, som även står bakom porrparodier på bl a Avatar, Star Trek och — fatta detta — Pang i plugget, verkar det finnas riktiga artistiska ambitioner.

Då var det dags för Helgminut igen! Denna gången utan prasslande papperspåse! Huvudperson den här fredagen är Tone Schunnesson, klubbredaktör på Nöjesguiden, bloggare och allmän provokatör. (Bland annat känd för att ha belyst problematiken kring “Pattknull”.) Popponnys Kajsa Haidl träffade upp henne på Kaffebaren uppe på Möllan och pratade friskt kring Österlenskonstnärer, Debasers uteservering och den där retromaträtten “Stekt ägg”.
Helgkalendern i sin ursprungliga form är död och begraven. Men tror ni Popponny kunde hålla sina lortiga fingrar borta från syltburken? Nej gud nej, vi är redan alldeles för rotade i de lokala helgtipsens förlovade land.
Hur kan man göra det annorlunda? — Är något vi grunnat över under veckans gång. Hur vill man ha sina helgtips serverade? Matigt, pretentiöst, lättsamt eller med stark personlighetsanknytning? Popponny tror sig ha hittat svaret, och presenterar för första gången Helgminuten, en 2.0-variant i webbtv-format (very 2010, indeed). Ett komprimerat samtal inför den stundande helgen tillsammans med en “intressant personlighet” (a.k.a lokalprofil).
Med risk för att framstå som kulturkonservativa bakåtsträvare väljer Popponny att ignorera det pågående Melodifestivalspektaklet och fokuserar i stället på dom Melodifestivalspektakel som flytt.
Denna vecka: den legendariska upplagan av år 1986.
Bäst hågkommen är nog festivalen för programledaren Lennart Swahns högst oengagerade och allmänt douchebag-aktiga beteende. Något som förtjänade honom en plats på 100 Höjdares lista:
Spike Jonze har producerat, i samarbete med National Film Board of Canada och Warner Home Video, en kortfilm baserad på Maurice Sendaks barnbok Higgeli piggeli pop! eller det måste finnas mer i livet som kommer att inkluderas i den kommande Blu-Ray-versionen av Jonze just nu bioaktuella adaption av Till vildingarnas land. Kortfilmen är regisserad av Chris Lavis och Maciek Szczerbowski, som senast stod bakom den Oscarsnominerade kortfilmen Madame Tutli-Putli, och karaktärernas röster — vilket bland annat inkluderar en hund, en smått läskig katt och en stor gris — spelas av Meryl Streep, Forest Whitaker och Spike Jonze.

Daniel Day-Lewis i 'There Will Be Blood'
När vi förra veckan presenterade årets Razzie-nomineringar, vilket i år även inkluderade hela årtiondets sämsta prestationer inom filmediet, pikade vi det gångna decenniet genom att sarkastiskt tacka för att det äntligen var över. Här för att sätta oss på plats är Vimeo-användaren Paul Proulx som har summerat det mest minnesvärda i filmväg från 2000-talet genom den mest föredragna metoden för hyllning på internet: videomontaget! Och wow, det var ett rätt bra årtionde ändå, eller hur? Liksom Kees van Dijkhuizen mästerliga summering av 2009 avnjutes den här drygt 7 minuter långa videon bäst pö om pö för att inte missa något. Vi ber om ursäkt, 2000-talet.
Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →
På Pressbyrån, någonstans bakom ELLE Interiör och danska stickmagasin, skymtar Vogue Italias grådaskiga omslag och lilaglansiga rubrik. En likstel Kristen …
Way Out West återvände till Göteborg för fjärde gången den här helgen i vad som sannerligen var dess största inkarnation …
Daniel Snaith är exil-kanadensaren som under de senaste åren gått under namnet Caribou, vilken helt ärligt är en slags ren. …