Inlägg sorterade efter "Video"
Neo-soulartisten Raphael Saadiq släppte förra året sitt fjärde album, The Way I See It, som slutligen blev en kritikerhyllad platta och även nominerad till tre amerikanska grammisar. Idag får vi se honom i den skepnad han passar bäst i; han har hoppat in i sin fantastiska tidsmaskin och spelat in en video från 60-talet till låten “Let’s Take A Walk”. Videon är en “throwback” till de gamla koreograferade videorna från förr, säger Saadiq själv, och rutinen tjejerna kör i videon är en klassiker — med helikopterkameran (inte den sexuella sorten) och karatesparkar rakt ut i luften. Vem som nu än regisserat videon lyckades i alla fall att fånga den härliga 60-talskänslan och samtidigt göra oss nostalgiska för tiden då man faktiskt köpte sin musik.
Finns det något vår idol Brett Ratner inte kan göra? Tydligen inte. I hans nya video för Mariah Careys “Obsessed” har han fått henne att klä ut sig som sitt ex Eminem. Eller är det kanske Mariahs idé? Spelar det någon roll? Någonstans i processen har Ratner resonerat, “ja, det här var en bra idé”, och ordinerat kameramannen att filma så att han kan fortsätta jetsetta runt Hollywood. Och vad är egentligen Ratners synopsis här — är Eminem besatt av Mariah? Är Eminem lika mycket en stalker som Stan i låten med samma namn? Så många frågor, så lite tid.
Det är då man saknar Ratners mer minimalistiska sensibilitet, som i den här “musikvideon” för Michael Jacksons cover av partyklassikern “Ignition (Remix)” — a.k.a. den bästa videon nånsin.
När det gäller subgenren katastroffporr finns det egentligen bara en riktigt förfaren auteur: Michael Bay. Men om vi ska prata andraplatser — och det är vi kända för att göra — så är den tyskfödda regissören Roland Emmerich ett säkert kort. (Rolig kuriosa: Roland Emmerich har hittills förstört Vita Huset i tre av sina katastrofala filmer. Det är bara hans stil liksom, han verkligen hatar Vita Huset. Katastrofer i mitt hjärta, min själ och hjärna.) Men Emmerichs senaste katastroffilm 2012, vars trailer släpptes förra veckan (och som vi outgrundligt missade att skriva om), är kanske hans bästa hittills. Vill ni veta varför? För att den just nu har fått en briljant mashad trailer, signerad Garrison Dean och gänget bakom io9. Den musiken, den där briljanta typografin. Vi är sålda — men bara om slutresultatet är lika kitschigt och jättefantastiskt.
CNN sände i natt en läckt video av Michael Jacksons sista repetition någonsin för hans planerade serie av This Is It!-konserter som var tänkt att gå av stapeln i London i sommar. I videon, inspelad på Staples Center i USA enbart två dagar innan hans död, gör Michael ett uppträdande av “They Don’t Care About Us” och ser kusligt pigg ut. Jag vet inte, men förhoppningsvis läcker de ett framträdande av en bra låt nästa gång.
När jag föreställde mig en potentiell video till förstasingeln från Dirty Projectors magnifika Bitte Orca var inte Nordman min första referenspunkt — “Stillness is the Move”, med sin Prince-liknande minimalism och r&b, lät mer som en takfest i sommar-Brooklyn än en promenad med en lama och några siberian huskys i ett öde landskap. Dave Longstreth agerar här någon sorts mytologisk ledsagare åt sin backupgrupp av sångerskor, med Amber Coffman och hennes Mariah Carrey-jämmer (något positivt) i spets, resandes någonstans. Letar de efter något? Vem fan vet. Men vad är grejen med M.C. Hammer-byxorna? Och varför kan jag inte få en lama? Detta är alla frågor vi ställer oss någon gång i livet.
En av de absolut största har gått ur tiden. Det känns konstigt, och det är först med tiden — när hans problemfyllda privatliv inte längre står i fokus — som vi kommer inse Michaels rättfärdigt stora plats i det popkulturella världsarvet. Jackos ikoniska ögonblick är givetvis otaliga, men vi tänker ändå upprepa vad vi skrev på Twitter igår natt och välja ut hans legendariska uppträdande av “Billie Jean” på tributgalan Motown 25 som något att minnas honom för. Med enbart en ensam strålkastare och de ikoniska skorna, strumporna och handsken fullständigt äger han publiken. Och då har vi i inte ens nämnt det hårresande ögonblicket när Michael börjar glida… baklänges.
Vi har ingen aning vad den här videon ska föreställa: Är det en fashionabel viralannons för den nya filmen Whip It! med Ellen Page, Alia Shawkat (Maeby i Arrested Development, för alla ni med smak) och Har Mar Superstars (a.k.a. Mr. “Dialing Under the Influence”)? Vem vet. Vad vi däremot vet är att besättningen på Whip It! uppenbarligen inte har förstått att den hipsterironiska Journey-låten “Don’t Stop Believing” sedan länge har “hoppat hajen”. Vulture har till och med skrivit en dödsruna för låten och vi kan inget annat än hålla med, oavsett hur mycket vi än genuint tycker att låten är ett mästerverk, tillsammans med det mesta från Bostons debutalbum (”More Than A Feeling” kommer alltid upp i våra mina diskussioner som en perfekt låt). Och här är de ändå — inte mimande, utan sjungande (riktigt falskt), till denna popkulturella dinosaur. Vi trodde åtminstone att Ellen Page hade mer av en kontemporär know-how än så. Vilket bara bevisar att du aldrig ska förväxla en karaktär med en skådespelare — telefoner formade som hamburgare eller ej.
Vi vet inte varför MGMT fortfarande släpper singlar från sitt numera två år gamla debutalbum Oracular Spectacular (vi antar att det har med pengar att göra), men deras senaste video till “Kids” är mer eller mindre mardrömsmedförande; regissören Ray Tintoris barndom måste ha varit hemsk, och nu är även vår framtid för evigt ärrad. Videon börjar med ett barn vars krubba invaderas av fuktutmanade monster, vilket följs av en tv-sänd dockshow och en psykadelisk tecknad film. Bandet har lovat oss att inga barn kom till skada under filmandet av videon — ja, kanske inte fysiska, men definitivt emotionella. Fo’ life!
Udda, halvnakna män med ovanliga dansmoves finns det en del av i festivalvärlden — även så i Sverige. Men det är sällan en kille som gör bort sig inspirerar en hel drös med främlingar till synkoperad massdans. Det här är ingen töntig flashmob eller något förplanerat dansnummer på en belgisk tågstation — det är betydligt mer imponerande. Den här videon spelades in under Santigolds konsert på Sasquatch-festivalen i George, Washington, USA förra helgen. Bara titta, sug in det fantastiska, och njut av det mest inspirerande vi har sett på länge.
Daniel Day-Lewis i 'Nine'
När det gäller musikaler med en stjärnspäckad rollista, och framförallt när Rob Marshall (Chicago) står bakom regin, finns det givetvis inget annat än oscarsregn att vänta. Marshalls kommande film, Nine (den andra filmen i år med den titeln, för er som håller räkningen), är givetvis inget undantag. Filmen som är baserad på pjäsen med samma namn (som i sin tur är inspirerad av Fellinis 8½) följer filmregissören Guido Contini, spelad av Daniel Day-Lewis i hans fjärde roll detta årtiondet, en manschauvinist som försöker slutföra en film inför en överhängande medelålderskris, och samtidigt vidmakthålla relationen till kvinnorna (läs: älskarinnorna) i sitt liv. Och vilka kvinnor! Tillsammans med Day-Lewis ser vi även Judi Dench, Sophia Loren, Nicole Kidman, Penélope Cruz, Marion Cotillard… och Fergie (!), i en roll som ser väldigt Anita Ekberg-ig ut.
Vi är vanligtvis inga större musikalfantaster, men kom igen!
Som ni vet var J.J. Abrams väldigt angelägen, och senare även smått ångerfull, att ha så mycket lens flare som möjligt i varenda tänkbara scen i den nya Star Trek-filmen. Hans förklaring? “Framtiden är väldigt ljus.” Jo, det kan vi acceptera — men varför var inte Gene Roddenberrys framtid lika ljus i den ursprungliga tv-serien från 1966? Vi tror att det beror på att Photoshop inte existerade på 60-talet. Nu har däremot Roddenberry äntligen blivit försonad, tack vare YouTube-användaren Partmor som har gått lös med lens flaren på några scener från tv-serien.
Att USA:s enda egentligt trovärdiga nyhetskälla är något så mycket som ett satiriskt nyhetsprogram är självklart lite av en sensation — men när The Daily Show är lika träffsäkert som i videon nedan är det kanske inte lika förvånansvärt. För att skingra på den absurda sensationalismen från mupparna Glenn Beck, Neil Cavuto och Bill O’Reilly på tv-kanalen [Faux] News så åkte Daily Shows nygamla korrespondent Wyatt Cenac på studiebesök till det kalla och socialistdrabbade Sverige för att ta reda på just hur hemskt vi har det.
Mitt ibland klyschor om vår kvinnliga befolknings överlägsenhet och våra smått vansinniga kockar tar Cenac också chansen att hälsa på hemma hos Robyn, den enda popstjärnan som idag har haft en någorlunda succé där borta i det förlovadet landet, för att se om iallafall våra popstjärnor har ett någorlunda dekadent liv. Och ja, sanningen är ibland brutal.
Internet som affärsidé går inte så bra just nu. I fredags tyckte Stockholms tingsrätt att man inte får tjäna pengar på fildelning av upphovsrättsskyddat material och nu hör vi att Youtube går dåligt. Riktigt jävla pissdåligt.
Enligt en analys från den schweiziska storbanken Credit Suisse kan Youtubes ägare Google behöva pumpa in 470 miljoner för att videosajten ska gå runt. Och då är det inte kronor dom menar, utan gröna amerikanska dollars. I kronor blir det cirka 3,9 miljarder, och för dom pengarna kunde man år 1993 köpa ungefär 7,8 miljarder Jenka. Government bail out-dags någon?
Som tur är drar Google in kopiösa mängder cash från andra håll men många oroar sig ändå för att Youtube i framtiden ska bli en betaltjänst och förlora den stora genomslagskraft som sidan har fått inom politik, nöje, reklam och flera andra områden. Men dom glömmer något viktigare: om Youtube och liknande sajter konkar, var ska jag då publicera mina hemmagjorda parkourvideor?
Oh man, tiden är grym. Det första som slår en när man ser Eminems nya video — hans comeback, if you will — är hur snabbt vår popkulturella värld förändras på 2000-talet. Det har tydligen undgått Eminem vars video för “We Made You” är en pinsam hotchpotchsoppa av enormt daterade populärkulturreferenser: Sarah Palin (va?!); Britney Spears för ungefär två år sen; Lohan-Ronson-grejen som senast igår faktiskt tog slut; Guitar Hero; Jessica Alba i filmen Sin City från 2005 (!) — det är mer och mer uppenbart att Eminem behöver läsa upp sig på TMZ och Perez Hilton om han vill fortsätta vara relevant.
En (inte särskilt saknad) superstjärna har gått i graven.
Eftersom en del av redaktionen har varit sjuk den här veckan (en ganska vanlig barnsjukdom, hurrm) så har vi missat att rapportera om det bästa från vad som brukar kallas “den jobbigaste dagen att surfa internet”. Vi pratar alltså om 1 april och alla galna amerikaner som älskar att skämta med varandra på just den dagen. Trots Trent Reznors smått briljanta diss mot Chris Cornell lämnade allra de flesta imponerade, så tillkännager vi ändå Asher Roths parodi på D’Angelos klassiska video för “Untitled (How Does It Feel)” som dagens (gårdagens alltså) bästa. Det kan vara för att vi har en smärre mancrush på mannen (trots en hård diss på Pitchfork idag). Ni kan vara bedömare av det.
Välkommen,
Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →
Modeller som döda fåglar i Water & Oil, och andra...
På Pressbyrån, någonstans bakom ELLE Interiör och danska stickmagasin, skymtar Vogue Italias grådaskiga omslag och lilaglansiga rubrik. En likstel Kristen …
Way Out West 2010: Sveriges bästa festival bibehåller sin krona
Way Out West återvände till Göteborg för fjärde gången den här helgen i vad som sannerligen var dess största inkarnation …
Daniel Snaith, alias Caribou, om hur hans nya album formades av...
Daniel Snaith är exil-kanadensaren som under de senaste åren gått under namnet Caribou, vilken helt ärligt är en slags ren. …