Dag 2: Nedstämd gubbrock och israelisk gubbsvett

Way Out West 2009

15 augusti, 2009, kl 15:10

Israeliska punkbandet Monotonix. Fotokredd: Mattias Hinderson

Efter en första dag med bara klubbar (som vi inte kom in på) öppnade äntligen Slottskogen och alla de enormt många banden som flockades på schemat under fredagen tävlade om vår uppmärksamhet. Till slut kom vi ändå in på en klubb, missade Echo & The Bunnymen och Andrew Bird, och var tvungna att fylla ut vänttiden med att stirra in i väggen. Men det gjorde ingenting, för på Sticky Fingers var jag med om den bästa spelningen jag någonsin har varit på.

Vivian Girls (13:00, Linné): Precis som på Primavera Sound tidigare i år är Vivian Girls en av de första banden (faktiskt absolut först här) att ta scenen. Men deras musik är som anpassad till soliga eftermiddagsspelningar; deras besynnerliga lo-fi-rock-goes-Spector-grupper-sound är som silke efter en hård natt ute. Det vore iförsej en otjänst att kalla Vivian Girls slätstrukna, men mycket från deras nya album Everything Goes Wrong smälter samman live. Höjdpunkter: “The End”, “Wild Eyes”, “When I’m Gone”.

Vivian Girls. Fotokredd: Mattias Hinderson

Bon Iver. Fotokredd: Mattias Hinderson

Bon Iver (14:30, Linné): Justin Vernon verkar ha anammat sin mer experimentella sida från Volcano Choir när han uppträder live. Så är iallafall fallet på den här spelningen, där de sentimentala och lågmälda sångerna från For Emma lyfts av ett fullband och deras plötsliga inslag av skrammel. Mot all förmodan är det aldrig tråkigt, snarare tvärtom. Höjdpunkter: “Flume”, “Blood Bank”, “Skinny Love”.

Grizzly Bear. Fotokredd: Mattias Hinderson

Grizzly Bear (16:15, Linné): Min mest emotsedda spelning krockade idag med både Beirut och Band of Horses, men det gjorde inget: Grizzly Bear var lika majestätiska trots den sparsmakade mängden av folk i publiken. Grizzly Bear är ett band vars småhittiga singlar inte gör dem rättvisa: “Knife” är en kuriös pophymn olikt precis allt på Yellow House; den fantastiska “Two Weeks”, från senaste albumet Veckatimest, är den mest lättåtkomliga låten de har skrivit. Publikens agenda verkar därför i kontrast till resten av konserten, för när hitsinglarna spelas ökas oförklarligt publikmängden och minskar som resultat när de mer proggiga nummerna spelas. Grizzly Bear, i kontrast till till exempel Band of Horses, framförs mer lättillgängliga än vad de faktiskt är. Det är också anledningen till varför jag älskar dem och varför den här konserten var Slottskogens höjdpunkt. Höjdpunkter: “While You Wait For the Others”, “Lullabye”, “Foreground”.

Wilco. Fotokredd: Mattias Hinderson

Wilco (19:00, Azalea): Wilco går på scen efter Robyn på en glest befolkad Azalea-scen. Deras rootrock-goes-avant-garde är tydligt inte anpassningsbar för alla, men för de som vågade trotsa de storslagna gitarrsolona och alt-country-doftande sad bastard-tjuten fick uppleva en märkligt upplyftande påverkan. När jag såg Wilco för fyra år sedan i Barcelona var gitarristen Nels Cline nyrekryterad och A Ghost is Born hade precis släppts — det var en betydligt mer tyglad spelning med fokus på just de avant-gardiska inslagen; på Way Out West är humöret mer lekfullt och “Wilco (The Song)”, som öppnar konserten, lyser starkast under kvällssolen. Höjdpunkter: “Wilco (The Song)”, “Bull Black Nova”, “Spiders”.

Antony. Fotokredd: Mattias Hinderson

Antony & The Johnsons (20:15, Flamingo): När dånet av Wilcos “Spiders (Kidsmoke)” hade tonat bort äntrade Antony, tillsammans med Göteborgs Symfoniker, scenen och småskämtade om publikens entusiasm med att säga “det blir inga upptemponummer, bara ballader.” Och visst, så var det ju. Men allt annat hade varit konstigt. Tillsammans med en enorm symfoniorkester bakom sig är Antony majestätisk och, tyvärr, lite slätstruken. Rösten är lika fantastisk som alltid, men den intressanta instrumentationen som Antonys backupband The Johnsons tillför med står för mycket av den intressanta dynamiken på albumen. Höjdpunkter: “Kiss My Name”, “Bird Gehrl”.

Monotonix (01:30, Sticky Fingers): Här var det tänkt att stå några ord om det israeliska garage rock-bandet Monotonix. Men ibland lever jag efter devisen “a picture says more than a thousand words”, och därför kommer här enbart en serie bilder som summerar hur den här 1,5 timme långa spelningen/happeningen på Sticky Fingers igårnatt var. Höjdpunkter: Att få krama sångaren Ami Shalev efter spelningen.

Fotokredd: Mattias Hinderson

— Mattias Hinderson

Nyckelord:

Antony & The Johnsons, Bon Iver, Crystal Antlers, Göteborg, Grizzly Bear, Konsert, Live, Monotonix, Musik, Sticky Fingers, Vivian Girls, Way Out West, Wilco

Helt klart utan tvivlan den bästa konserten jag någonsin har varit på och någonsin kommer att vara på

Alex, 15 augusti, 2009, kl 18:06
Skivomslaget till deras nya skiva är fantastiskt (monotonix). Grizzly Bear sparar jag till stockholmsspelningen (mer orkestrerat).

Gorillan, 15 augusti, 2009, kl 22:30
När tvillingsystern bestämmer sig för att stanna hemma, (dum i huvudet? Ehh ja!), var jag inte med någon som hade exakt samma musiksmak som jag. Då fick jag se Grizzly Bear själv. Men det gjorde inget! Som jag hade väntat.
Den som inte köper en VEGA-biljett till den 24 november med St. Vincent till mig i födelsedagspresent är dödens! Typ.
Trodde det skulle sluta utan en enda klubbakt för mig, men igår kom jag in i Annedalskyrkan och fick en finfin avslutning av Final Fantasy. Man blir ju kristen bara av att kolla på bilderna nu efteråt. Så magiskt!

Sara, 16 augusti, 2009, kl 19:36
Gorillan: Ja, omslaget är verkligen toksnyggt. De sålde några upplagor av skivan där, men jag glömde helt bort att köpa efter konserten. Kommer det några rapporter från WOW på din blogg?

Sara: Jaså du var också där? Grymt! Klart du också måste se G-Bear på Vega! Vi ska försöka fixa en intervju med bandet innan spelningen också. Det var däremot synd att jag missade Final Fantasy, men klubbspelningarna ger mig mest ångest.

Mattias Hinderson, 16 augusti, 2009, kl 20:33
Åh, jag fick ett litet snacka med Daniel Rossen. Han var nöjd med spelningen och var påväg med drinken i högsta hugg för att kolla på Antony :)
Nej dessa klubbspelningar. Jobbigt att veta vilka bra band man missat.

Sara, 16 augusti, 2009, kl 22:42
Helt sanslöst bra spelning Monotonix genomförde. Hade bara hört galna rykten om dom före spelningen och drog mest dit på chans och ville egentligen se Crystal Antlers mer. Glad att jag gick dit.

Mina bilder från spelningen:
http://www.flickr.com/photos/joakimjansson/sets/72157622068484256/

Joakim, 19 augusti, 2009, kl 4:03
Nu blir jag förbannad! GB är utsålt! Jag fick pengar idag och skulle bara kolla läget på vad min ekonomi ska gå till.
De flyttades från Lille Vega till Store Vega och ändå blev det slutsålt på bara ett par timmar typ. Jag måste gå! Vet ni några danska sidor som säljer andrahand eller liknande?
Jag är alltid ute i god tid så är inte van vid sånt här, helvete.

Sara, 24 augusti, 2009, kl 21:38
Åh, vad trist. Men jag hade mina föraningar om att det skulle sälja slut. Tyvärr har jag faktiskt ingen koll på secondhandmarknaden i Danmark; har man tur kanske det dyker upp några biljetter på något musikforum. Prova t.ex. danska Soundvenues forum: http://soundvenue.dk/people/debat

Mattias Hinderson, 25 augusti, 2009, kl 18:24

Lämna en kommentar

Välkommen,

Popponny är en Malmö-baserad blogg som rapporterar om högt och lågt inom populärkultur på en lokal såväl som en internationell nivå — skrivet av och för kulturjunkies. Läs mer här →