Florence and the Machine. Fotokredd: Mattias Hinderson

Festivalschemat, you are killing me! Krockarna i lineupen blir smärtsamt påtagliga när man på fredagseftermiddagen kutar mellan den ena fantastiska spelningen efter den andra. Sa jag smärtsamt? Snarare lyx. En låt här, en låt där. På Flamingo: världsstjärnan, tillika powerkvinnan Robyn. På Linné-scenen: nya snackisen Florence & the Machine. Bland en mängd annat. Lyckas se glimtar av Mapei, Kleerup, Royksopp och Dr Alban (!) som gäster hos världsstjärnan. Proffsigt, storslaget, självsäkert. Alla adjektiv du kan hitta på, toppat med konfettikanon och obligatoriska klädbyten. Man ba, är hon svensk längre?

De enda gäster Florence har är den ambitiösa scenrekvisitan bestående av uppstoppade fåglar, plastblommor, Carolafläkten och en livs levande harpa. Ett popfinurligt drömlandskap, vars centrum ligger i Florences kraftfulla stämma. Det är inte illa det heller. Vackrast är Kate Bushiga singeln “Rabbit Heart” från debuten Lungs. Inte ett dugg konstigt att den brittiska 22-åringen blivit hajpobjekt i bloggvärlden. I februari mottog hon det prestigefyllda kritikernas pris på Brit Awards, och har dessutom hamnat på tredje plats på BBC:s lista, “Sound of 2009 new music”.

Inga rutinmässiga spelningar så långt ögat kan nå. Fredagseftermiddagens akter verkar alla uppriktigt stolta över att få spela på Göteborgsfestivalen i solskenet. Öppnar upp, bjuder till. Vad ska man säga, det är en fröjd att se.

Klockan 23 spelar den tredje powerkvinnan i ordningen: Karin Dreijer med sitt alias Fever Ray. Dessförinnan Antony och hans The Johnsons, som gör en unik spelning tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Bara på Wow. Nämde jag att festivalschemat is killing me today? Wow!